Rio de Janeiro — en vacker stad med utmaningar

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I BRASILIEN

RIO DE JANEIRO har allt — stränder, kullar, sjöar och tropiska skogar. ”Sceneriet är så tilltalande att det är svårt att veta vad man först skall titta på!” utropade en besökare. Rio de Janeiro, eller bara Rio, betraktas av många som en av världens vackraste städer. Ordet ”rio” betyder visserligen ”flod”, men staden ligger i själva verket vid en bukt. — Se rutan på sidan 18.

Med 11 miljoner invånare i Rios storstadsområde har staden naturligtvis sin andel av problem — våld, arbetslöshet och bostadsbrist, för att inte tala om förorening och trafikkaos. Trots detta kallar Rios invånare med stolthet staden Cidade Maravilhosa (Den underbara staden). Som en cariocaa sade: ”Rio är en glad stad. Badstränderna och kullarna som vi ser på vägen till och från arbetet en sommardag skänker oss glädje och välbehag.” En romantiserad bild? Låt oss se efter.

Vikar, badstränder och mycket sol

Vår utgångspunkt är Guanabarabukten — Rios födelseplats. Den omfattar 380 kvadratkilometer och hyser ett stort antal skogbeväxta öar. Den är också omgiven av kullar och berg, av vilka de mest berömda är Corcovado (som betyder ”puckelryggig”) och Sockertoppen (portugisiska: Pão de Açúcar). Corcovados topp, 704 meter ovanför bukten, är krönt av en 30 meter hög och 1.145 ton tung staty av Kristus med utbredda armar. Sockertoppen, som inte är högre än 395 meter, har fått sitt namn på grund av att den liknar den kon av sammanpressat socker som levererades av koloniala sockerraffinaderier. Besökare kan ta sig upp till Corcovado med små tåg eller med bil, och en kabinvagn transporterar sightseeinggrupper till det högsta partiet av Sockertoppen. Utsikten över denna del av Rio, med det djupblå havet på ena sidan och den frodiga gröna skogen och de slingrande konturerna av sjön Rodrigo de Freitas på andra sidan, är betagande.

Badstränder med fin vit sand tillsammans med sol — och det i massor — gör Rio till turisternas paradis. Som man kanske kunde förvänta, när det råder sommartemperaturer på uppemot 40 grader, är de mer än 70 badstränderna utmed Rios 90 kilometer långa kustlinje fulla av folk. Vilken badstrand är bäst? Svaret beror på den som besöker badstranden. För cariocas är badstranden en samlingsplats, läsplats, fotbollsplan, volleybollplan, bar, restaurang, lekplats, konsertlokal, idrottsarena och kontor lika mycket som en plats dit man går för att ta en simtur. Varje förmiddag är Rios strandpromenader fulla av joggare och cyklister. Och en solig dag är badstränderna alltid fullpackade. Men trots cariocas till synes lättsamma livsstil måste de arbeta hårt för att ha sin plats i solen.

Ända till slutet av 1800-talet var staden Rio hopträngd kring några av stränderna vid Guanabarabukten. Tunnlar som byggdes för att förbinda bukten med badstränderna utmed havet kanaliserade stadens växt söderut. I och med invigningen av Copacabana Palace Hotel, ett av de första lyxhotellen i Sydamerika, år 1923 blev Copacabana, den ”lilla havsprinsessan”, den första badstranden som blev känd och berömd. Längre fram, på 1960-talet, blev badstranden Ipanema en mötesplats för intellektuella och bohemer. Om något inte ansågs vara på modet på Ipanema, var det helt enkelt inte på modet. Den senaste och största av Rios badstränder som exploaterades var Barra da Tijuca (18 kilometer lång), som har smeknamnet Brasiliens Miami. Där ligger stadens största köpcentra och många nya bostadshus.

En skog omgiven av en stad

Grönska är en viktig del av Rios stadsbild, och dess fridfulla 140 hektar stora botaniska trädgård, mitt inne i stadens centrum, ligger bara några minuter från badsträndernas liv och rörelse. Trädgården, som bildades under 1800-talet, är hemvist för mer än 6.200 arter av tropiska växter och träd.

En annan tillflyktsort inom stadsgränsen är Tijucaskogen. Den ligger omkring 20 kilometer från Rios centrum, och med en yta på mer än 100 kvadratkilometer är den kanske världens största skog i en storstad. Den innehåller en del av Atlantskogen, som en gång sträckte sig utmed hela Brasiliens kust. Besökare kan njuta av blommor — till exempel den majestätiska rosafärgade jequitiba tillsammans med den vackert gulblommiga canelas-santas. Där finns också iögonenfallande blå fjärilar av Morpho-arterna. När det gäller fåglar, är tangaror med grönt huvud eller röd hals en vanlig syn.

Ett besök i centrum

Rios centrum sjuder av liv och rörelse — överallt är det människor som har bråttom, och det är hett och mycket oväsen. Fotgängare trängs om utrymmet med gatuförsäljare som säljer i stort sett allting, från importerade elektroniska varor till kläder, kryddor och mediciner mot liktornar. Man kan njuta av en spårvagnstur över de 42 valvbågarna av massiv granit som är kända som Arcos da Lapa. De byggdes av indianer och slavar mellan åren 1712 och 1750 och var ursprungligen en akvedukt som ledde vatten till Rios centrum. Men år 1896 började en spårvagnslinje trafikera akvedukten och förvandlade den till en viadukt.

I själva centrum finns den europeiska delen av staden. Nationalmuseet för de sköna konsterna, som byggdes mellan åren 1906 och 1908, har en fasad som erinrar om Louvren i Paris, och dess färgade paneler och mosaiker påminner oss om den italienska renässansen. En annan viktig byggnad är stadsteatern, invigd år 1909, som har 2.357 sittplatser och är inspirerad av operahuset i Paris.

Fotboll och samba

Cariocas tycker om en bra fotbollsmatch, och när viktiga ligamatcher är planerade, blir Maracanãstadion centrum för uppmärksamheten. Den är känd som världens största fotbollsarena och har haft matcher med upp till 200.000 åskådare. För närvarande är den maximala kapaciteten begränsad till 100.000 — av säkerhetsskäl och för fotbollsfantasternas trivsel.

En favoritdans bland cariocas är samban, som har afrikanskt ursprung. Över hela staden lockar sambaskolor till sig tusentals dansare — män, kvinnor och barn — ofta från samma bostadsområde. Under karnevalen, strax före fastan, paraderar dessa skolor — med upp till 5.000 dansare vardera, genom Sambódromo, en enorm särskilt byggd paradplats, och passerar mellan två parallella åskådarläktare av betong med plats för 100.000 människor. Beklagligt nog har karnevalen blivit mer känd för sina utsvävningar, som varierar från bilkörning i berusat tillstånd till drogmissbruk och sexuell lösaktighet.

Rio har sina problem

Under decennier var Rio de Janeiro Brasiliens industriella centrum — tills staden överflyglades av São Paulo på 1950-talet. Drömmen om bättre levnadsförhållanden gjorde att många lämnade livet på landsbygden och flyttade till Rio, vilket tvingade vissa av stadens invånare att tränga ihop sig i hyreshus medan mindre lyckligt lottade sökte sig till kullarna och byggde grupper av provisoriska bostäder — kåkstäder eller favelas. Till en början byggdes de av isärplockade lådor och bleckplåt och fick tak av galvaniserad plåt. De hade ingen elektricitet och inget avlopp eller rinnande vatten, men deras läge nära arbetsplatsen gjorde åtminstone livet något lättare för deras invånare. I dag täcker enorma kåkstäder bergssidorna strax intill fina bostadshus som ligger utmed Copacabana och Ipanema. Det är få ställen i världen som uppvisar en sådan tydlig kontrast mellan rika och fattiga.

Nyare bostäder i kåkstäderna är byggda av tegel. Stadsplanerare har försökt göra förbättringar genom att bygga vägar och gator och installera bekvämligheter, men det är ingen lätt uppgift. Enligt en nyligen gjord undersökning bor mer än 900.000 människor i Rios mer än 450 kåkstäder. Rocinha, den största av dem, har 150.000 invånare. ”Det är som en stad i staden”, förklarar Antônio som bor där men arbetar på en bank i Ipanema. De som bor där har kabel-TV, närradio, en FM-radiostation och även ett professionellt fotbollslag och en sambaskola. Men livet i kåkstaden har även en mer dyster sida. Sommarregnen förorsakar jordskred på sluttningarna, vilket leder till skador och även dödsfall. Ett nyligen genomfört skogsplanteringsprogram har skaffat undan hus som var byggda på några farliga områden, och därigenom har situationen förbättrats.

Ett annat stort problem är organiserad brottslighet. Dess huvudsakliga offer är ungdomar som gör det till sin levnadsbana att vara narkotikalangare. Förhållandet mellan narkotikalangarna och invånarna styrs av vissa regler. ”Det förekommer praktiskt taget inga inbrott, rånöverfall eller våldtäkter i kåkstäderna. Ingen utsätter sig för den fara som är förbunden med att begå dessa brott. Människor vet att de kommer att avrättas om de gör det”, förklarar João, som har bott i en kåkstad i 40 år. Narkotikalangare straffar brott som inte är relaterade till narkotika — för att få invånarnas stöd och sympatier. ”Även om saker och ting har förändrats något”, tillägger João, ”är det fortfarande vanligt att invånare ber narkotikalangarna betala för begravningar, köpa medicin eller mat, svara för obetalda hyror eller bekosta nöjen.”

Andra utmaningar

Rio, som ligger mellan havet och bergen, har växt upp på en träskartad slätt — en plats som knappast underlättar att det bildas en storstad. Under årens lopp har det varit nödvändigt att utkämpa ”en kamp mot dessa tre element: träskmarkerna, havet och bergen”, förklarar boken Rio de Janeiro—Cidade e Região (Rio de Janeiro — staden och regionen). För att vinna denna kamp har man byggt oräkneliga tunnlar och lagt ut fyllnadsmassor i avsikt att förbinda olika områden. Järnvägen har också spelat en viktig roll i befolkandet av förortsområden, även om det i dag är ett äventyr att åka tåg. ”Det är så många som vill åka med tåget att man inte behöver göra någon ansträngning för att komma med. Man trycks på av folkmassan”, förklarar Sérgio, som måste ta ett tåg i förorterna klockan fem på morgonen för att komma till arbetet klockan sju. Tågen är så fulla att de ofta lämnar stationen med dörrarna öppna och med passagerare som klänger sig fast utmed sidan av vagnarna. De modigaste cariocas sätter sig till och med på vagnarnas tak — tågsurfing kallas det. Varje misstag när det gäller att väja för de elektriska ledningarna innebär en nästan säker död.

En annan utmaning är att försöka bevara Guanabarabukten, en symbol för stadens skönhet. Enligt en rapport från Världsbanken är vattnet ”föga bättre än orenat avloppsvatten på grund av de stora utsläppen av industriellt avloppsvatten och orenat (eller bara delvis renat) kloakvatten”. Skadorna är enorma och inbegriper en minskning av antalet fiskarter, något som påverkar 70.000 fiskare som är beroende av bukten för sitt uppehälle. Förorenade badstränder skrämmer också bort turister. Myndigheterna har försökt bygga ut avloppssystemet och övervaka industrin. Rios miljövårdskampanj har två delfiner som sin symbol. De som organiserar kampanjen förutsäger att delfiner kommer att simma i Guanabarabukten före år 2025!

Rio är fortfarande vackert!

Vad är ditt utlåtande efter denna korta titt på Rio? För de flesta turister och cariocas är Rio fortfarande vackert! Men hur är det med utmaningarna? Man önskar att de kunde klaras av. Men det enda som cariocas kan göra, tills det inträffar, är att anpassa sig så gott de kan till stadens problem och glädja sig åt dess vackra omgivningar. Det är vad de har lärt sig att göra — med kreativitet och humor.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 18]

Milstolpar i Rios historia

1502: Den 1 januari upptäcker André Gonçalves, en portugisisk sjöfarare, Guanabarabukten, men han tror felaktigt att vattensamlingen är en flodmynning och kallar den Rio de Janeiro (Januarifloden).

1565: Estácio de Sá, befälhavaren för de portugisiska trupperna, upprättar en liten bosättning mellan bergen Sockertoppen och Cara de Cão för att bekämpa fransmännen, som också gör anspråk på området. Denna bosättning blir staden Rio.

1763: I ett försök att kontrollera de enorma kvantiteter guld och diamanter som passerar genom hamnen från det närbelägna område som nu är delstaten Minas Gerais, med Portugal som mål, upphöjer portugiserna Rio till huvudstad. Handeln med afrikanska slavar tar fart.

1808: Det portugisiska hovet anländer, på flykt undan kejsar Napoleons hot att invadera Portugal, och Rio blir det tillfälliga sätet för den portugisiska monarkin. Rio förblir huvudstad ända till uppförandet av Brasília år 1960.

[Bildkälla]

FOTO: MOURA

[Bild på sidorna 16, 17]

Badstranden Barra da Tijuca

[Bild på sidan 17]

Maracanã, världens största fotbollsarena

[Bild på sidan 18]

Arcos da Lapa, akvedukten som blev en viadukt