Ett bittert nederlag för Xerxes

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I GREKLAND

DEN ovetande resenären fascineras av de varma källorna och av gejsrarna med svavelrök. Han blir kanske förvånad när han får veta att kustslätten — som på den här platsen bär namnet Thermopyle, vilket betyder ”varma portar” — en gång i tiden var en nästan oframkomlig landremsa. Men han blir kanske ännu mer fascinerad av att få veta att han här, liksom på ön Salamis längre söderut, kan finna klara bevis för den anmärkningsvärda exaktheten i Bibelns profetior.

När man ser på det hela i efterhand och i ljuset av uppfyllelserna, är detaljerna i de profetior i Daniels bok som har samband med dessa platser verkligen häpnadsväckande. De utgör övertygande bevis för att Bibeln verkligen är Guds ord. I kapitel 11 i Daniels bok finner vi ett slående exempel. De profetiska upplysningarna gavs till Daniel ”i medern Darius’ första år”, omkring år 538 f.v.t. (Daniel 11:1) Men uppfyllelsen av det som då uppenbarades sträckte sig över en tidsperiod av många hundra år.

I Daniel 11:2 sägs det profetiskt om en viss persisk kung: ”Se! Det kommer ännu att vara tre kungar som står upp för Persien, och den fjärde kommer att hopa större rikedom än alla de andra. Och så snart han har blivit stark genom sin rikedom, kommer han att sätta allt i rörelse mot Greklands kungarike.”

Den som kom efter Cyrus II, Kambyses II och Darius I (Dareios I) var ”den fjärde” kungen, i verkligheten Xerxes I, som uppenbarligen var den Ahasveros som omtalas i bibelboken Ester. Satte han verkligen ”allt i rörelse mot Greklands kungarike”, och vad blev resultatet av det?

Xerxes — en beslutsam erövrare

Xerxes fick ta itu med efterverkningarna av det nederlag som hans far Darius styrkor hade lidit vid Marathon.a Därför ägnade Xerxes de första åren av sin regeringstid åt att slå ner revolter inom imperiet och även åt att bli ”stark genom sin rikedom”.

Men att erövra Grekland, något som också Xerxes ärelystna hovmän uppmanade honom att ge sig i kast med, var en tanke som dröjde sig kvar i Xerxes sinne. Så från och med år 484 f.v.t. använde han tre år till att från alla provinser och stater under Persiens styre samla ihop en armé som sägs ha varit en av de största som någonsin dragit i fält. Enligt den grekiske historieskrivaren Herodotos uppgick det sammanlagda antalet stridsmän i Xerxes styrkor till lands och till sjöss till otroliga 2.317.610.b

Under tiden började grekerna förbereda sig på sitt sätt. Fastän de var ett sjöfarande folk, var deras sjöstridskrafter svaga. Men inför hotet om ett angrepp från perserna och med stöd av ett uttalande från oraklet i Delfi, som sade att de skulle försvara sig med hjälp av ”trämurar”, började athenarna nu bygga en krigsflotta.

Stora silverfyndigheter hade upptäckts i de statsägda gruvorna i Laurion, och en framträdande athensk politiker, Themistokles, övertalade de styrande att låta överskottet från gruvorna användas till att bygga en flotta av 200 trierer. Efter en viss obeslutsamhet i inledningen tog Sparta ledningen i bildandet av den hellenska alliansen, som utgjordes av omkring 30 grekiska stadsstater.

Samtidigt var Xerxes i färd med att förflytta sina anfallsstyrkor till Europa — verkligen ingen liten operation. Mat skulle tillhandahållas av städerna längs vägen, till en kostnad av 400 talenter guld per dag för ett enda mål mat till hela armén. Sändebud hade skickats i väg månader i förväg för att ställa i ordning matförråd av spannmål, boskap och fågel till kungens bord. Xerxes själv var den ende som bodde i tält; hela den övriga armén sov under bar himmel.

Först måste den väldiga armén ta sig över Hellesponten (som nu kallas Dardanellerna), ett smalt sund som skiljer Asien från Europa. Man byggde en pontonbro av sammanbundna båtar i två rader, men den förstördes av en storm, och i ett raseriutbrott beordrade Xerxes att Hellespontens vatten skulle bestraffas med tre hundra gisselslag, brännmärkas med järn och bindas med kedjor. Han lät också halshugga ingenjörerna som hade konstruerat bron. Man byggde en ny bro, och när den var färdig tog det en hel vecka för armén att gå över sundet.

Thermopyle — en smal landremsa med ett högt pris

Omkring mitten av år 480 f.v.t. ryckte den persiska kejserliga armén, åtföljd av flottan, fram längs Thessaliens kust. De förenade grekiska styrkorna hade till slut enats om att formera sig till strid vid Thermopyle, en smal landremsa där bergen på den tiden stupade brant ner mot marken bara 15 meter från stranden.c

Perserna skulle bli tvungna att passera denna plats i en så smal kolonn att en stark soldattrupp skulle kunna hålla stånd mot dem. En förtrupp på 7.000 greker ledda av Spartas kung Leonidas ställde upp sig i passet vid Thermopyle. Samtidigt låg 270 fartyg ur den grekiska flottan utanför kusten vid Artemision och lekte katt och råtta med den persiska flottan.

Xerxes kom fram till Thermopyle i början av augusti, helt säker på att hans överlägset stora armé skulle driva grekerna på flykten. När grekerna ändå höll stånd, skickade han fram mederna och kissierna, men de led stora förluster, och de ”odödliga” (en särskild elittrupp) som Xerxes skickade under ledning av satrapen Hydarnes lyckades inte bättre.

Efialtes, en mardröm

Precis när det verkade som om persernas planer hade omintetgjorts, erbjöd sig en girig bonde från Thessalien, Efialtes (grekiska: ”mardröm”), att visa dem en väg över bergen, så att de skulle kunna kringgå grekerna och komma bakom dem. Dagen därpå angrep perserna grekerna i ryggen. Spartanerna, som insåg att de höll på att bli besegrade, försvarade sig ursinnigt, och många av angriparna, som tvingades fram av sina överordnade, trampades ihjäl eller drevs ut i havet. Till slut blev kung Leonidas och alla som var med honom, omkring 1.000 män, dödade. Därmed kunde Hydarnes komma åt att angripa de spartanska eftertrupperna.

Den persiska armén och flottan, det som var kvar av den, förföljde athenarna till deras hemstad. Xerxes marscherade in i Attika och brände och plundrade där han drog fram. Invånarna i Athen evakuerades till den närbelägna ön Salamis. Den grekiska flottan låg kvar mellan Athen och Salamis. Det tog två veckor innan Athens befästa akropolis föll. Alla försvararna dödades, och helgedomarna slogs sönder, brändes och plundrades.

Salamis — ”trämurarna” i verksamhet

Den grekiska flottan hade redan drabbat samman med den persiska i flera hårda men obeslutsamt genomförda sammanstötningar i närheten av Thermopyle. När så styrkorna på land slog till reträtt, drog sig flottan tillbaka söderut. Den återförsamlades i en bukt vid Salamis, där Themistokles började utarbeta en stridsplan.

Han visste att de 300 feniciska krigsfartygen som utgjorde kärnan i den persiska flottan var större men ändå rörligare än de mindre och tyngre byggda grekiska triererna. Den persiska flottan bestod av omkring 1.200 fartyg, medan den grekiska bestod av 380 fartyg. Dessutom var de grekiska sjömännen inte lika erfarna som sjömännen på de persiska krigsfartygen. Men sundet mellan Salamis och Attikas kust var så smalt att endast 50 fartyg fick plats i bredd. Om grekerna kunde locka in perserna i denna naturliga tratt, skulle persernas övertag i fråga om antal och rörlighet inte längre vara till någon fördel för dem. Det sägs att Themistokles lockade perserna till angrepp genom att skicka ett vilseledande budskap till Xerxes som uppmanade honom att anfalla innan grekerna fick en möjlighet att fly.

Det var också vad som skedde. Med varje krigsfartyg i full slagordning, med sina rader av roddare och sina styrkor av spjutbärare och bågskyttar, rundade den persiska flottan Attikas spets och seglade mot sundet. Xerxes hade segervisst låtit sätta upp sin tron på ett berg där han bekvämt kunde sitta och se på striden.

Ett bittert nederlag

Stor oreda uppstod då perserna trängdes ihop i det trånga sundet. Plötsligt hördes en trumpet från höjderna på Salamis, och de grekiska fartygen sköt fram i välordnade led. Triererna rammade persernas fartyg, krossade deras skrov och drev ihop dem mot varandra. De grekiska soldaterna äntrade de ramponerade fiendeskeppen och gick till attack med sina svärd.

Attikas sandstränder var snart översållade med sönderbrutet trävirke och döda och lemlästade kroppar. Efter denna katastrof samlade Xerxes sina återstående skepp och gav sig i väg hemåt. Hans fälttåg var över för det året. Men han lämnade kvar en ansenlig armé till att övervintra där under befäl av sin svåger Mardonios.

De som studerar Bibeln noga kan i utgången av slaget vid Salamis urskilja en indikation långt i förväg om hur den grekiska ”bocken” i Daniels profetia till sist skulle vara överlägsen ”baggen som hade de två hornen”, som utgjordes av Medo-Persien. (Daniel 8:5–8) Framför allt ger Bibelns profetior Guds tjänare en försäkran om att kungen Jesus Kristus genom sitt styre till sist kommer att definitivt göra slut på människors fåfänga kamp om herravälde. — Jesaja 9:6; Daniel 2:44.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 25]

Trieren — ett dödsbringande fartyg

Det som låg bakom athenarnas herravälde på Egeiska havet under 400-talet f.v.t. var trieren, ett smäckert fartyg som seglades vid förflyttning men som roddes under strid. Varje trier medförde en mindre truppstyrka. Målet var dock inte så mycket att borda fiendefartygen som att försätta dem ur stridbart skick genom att med kraften från de 170 roddarna i full fart ramma dem med trierens metallskodda ramm.

[Bildkälla]

Hellenic Maritime Museum/Foto: P. Stolis

[Karta på sidan 26]

(För formaterad text, se publikationen)

XERXES STYRKOR

HELLESPONTEN

THESSALIEN

ARTEMISION

THERMOPYLE

ATTIKA

ATHEN

MARATHON

LAURION

SALAMIS

SPARTA

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.