Comenius — en förnyare inom pedagogiken

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I TJECKIEN

SOM lärare var Johann Comenius väl medveten om bristerna i 1600-talets skolväsen, inom vilket han verkade. Det är sant att inget undervisningssystem någonsin varit fullkomligt, men skolväsendet i 1600-talets Europa var förfärligt.

I stället för att stå vid sidan om och komma med klagomål och anklagelser beslöt Comenius att göra något åt det. Vad gjorde han, och varför gjorde han det? Vad mer kan vi lära av mannen som har kallats en förnyare inom pedagogiken?

Uppfostran och utbildning

Johann Amos Comenius (på hans eget språk, tjeckiska: Jan Ámos Komenský) föddes den 28 mars 1592 i Mähren, ett område som nu ingår i Tjeckien. Han var yngst av fem barn och var ende sonen till ett tämligen välbärgat par inom bondeklassen.

Hans föräldrar var medlemmar av brödraförsamlingen (senare kallad böhmiska bröderna eller mähriska kyrkan), en religiös grupp som uppstod i mitten av 1400-talet under inflytande från valdenser och andra reformerta, sådana som Peter Chelčický. Sedan Comenius hade fullbordat sin utbildning i Tyskland, återvände han till sitt hemland. Senare, vid 24 års ålder, blev han förordnad som präst inom brödraförsamlingen.

Varför han gick i landsflykt

År 1618 tog Comenius hand om en liten församling i Fulnek, som ligger cirka 24 mil öster om Prag. Vid den tiden var den katolska motrevolutionen mot protestantismen i full gång i Europa. Spänningen mellan katoliker och protestanter fortsatte att växa, tills trettioåriga kriget (1618–1648) slutligen bröt ut.

Efter ett årtionde av strid förklarades den romersk-katolska religionen vara den enda lagliga religionen i Mähren. Comenius och medlemmarna av överklassen ställdes inför ett val — godta katolicismen eller lämna landet. Eftersom Comenius inte var villig att konvertera, flyttade han med sin familj utomlands till den lilla staden Leszno, ett framträdande verksamhetscentrum för brödraförsamlingen i Polen. Detta blev början på en landsflykt som kom att vara i 42 år. Han bosatte sig aldrig mer i sitt fädernesland.

”Sinnets slakthus”

Comenius fick arbete med att undervisa i latin vid gymnasiet i Leszno — en förberedande skola för högskoleelever. Men inom kort blev han missnöjd med de befängda undervisningsmetoderna — och det på goda grunder.

Skolväsendet på Comenius tid befann sig i ett bedrövligt tillstånd. Så till exempel bedömdes enbart män vara värda att få utbildning, även om män som var födda i fattigdom var uteslutna. Klassrumsundervisningen bestod till större delen i att proppa in latinska ord och meningar och latinsk syntax i huvudet på eleverna. Varför det? Därför att de flesta skolor på den tiden behärskades av katolska kyrkan, som förrättade gudstjänsten på latin. Undervisning i latin var därför väsentlig för att man skulle försäkra sig om ett jämnt och oavbrutet tillskott av nya präster.

Dessutom ägnade man ingen tanke åt att uppställa några särskilda mål för undervisningen, och den var inte ägnad att leda de studerande steg för steg från det enkla till det svårare. Disciplinen var sträng, ibland brutal, och det moraliska klimatet förskräckligt.

Det var därför inte förvånande att den skotske pedagogen Simon Laurie en gång beskrev 1600-talets skolor som ”ohjälpligt slumpmässiga” och ”ointressanta”. Comenius var ännu skarpare. Han kallade skolorna ”sinnets slakthus”.

En ny undervisningsmetod framträder

Comenius var inte den förste som uttalade sig om att det behövdes en undervisningsreform. I England hade Francis Bacon skarpt klandrat det eftertryck som lades vid latin och föreslagit en återgång till studium av naturen. Wolfgang Ratke och Johann Valentin Andreae i Tyskland och andra försökte sig också på förbättringar. Ingen av dem lyckades emellertid få officiellt stöd för sina idéer.

Comenius föreslog ett system som gjorde inlärningen till ett nöje, inte pressande. Han kallade sitt undervisningsförslag pampaedia, som betyder ”allmän utbildning”. Hans syfte var att utforma ett fortskridande undervisningssystem som alla skulle tycka om. Barnen skulle undervisas stegvis, sade han, med grundläggande begrepp som naturligt ledde fram till mera komplicerade. Comenius främjade också bruket av modersmålet i stället för latin under de första skolåren.

Undervisningen skulle emellertid inte begränsas till uppväxtåren, utan skulle omfatta hela ens levnad. Comenius skrev att studiet borde vara ”helt och hållet praktiskt, helt och hållet angenämt och sådant att det gjorde skolan till ett verkligt nöje, det vill säga ett behagligt förspel till hela vårt liv”. Han menade också att skolan skulle inrikta sig på att undervisa inte bara sinnet, utan hela personen, att den skulle inbegripa moralisk och andlig handledning.

Johann Comenius skrifter

Den första av Comenius skrifter på undervisningens område som publicerades var Modersskolan, som utgavs 1630.a Den var avsedd som en hjälp för mödrar och barnsköterskor att använda när de undervisade barn hemma. Den följdes 1631 av Ianua linguarum reserata (Den öppnade språkdörren), som i realiteten revolutionerade latinundervisningen. Den var ordnad i parallella textkolumner, en på tjeckiska och en på latin. De två språken kunde därför lätt jämföras, vilket gjorde det mycket lättare att lära sig. Hans reviderade upplaga av denna hjälp vid undervisning blev så väl mottagen att den till sist blev översatt till 16 språk.

Den mest kända och kanske enklaste av Comenius skrifter var Orbis sensualium pictus (Sinnevärlden i bilder), en illustrerad läsehjälp för barn. Den var också en milstolpe i pedagogikens historia. Ellwood Cubberley, en lärare i pedagogik under 1900-talet, skriver att boken ”var utan like i Europa i ett hundra femton år; och den användes som inledande lärobok i nästan två hundra år”. Många av våra dagars illustrerade läroböcker följer faktiskt fortfarande Comenius skrift och använder illustrationer som hjälp vid undervisningen.

Comenius hyllades snart som ett geni. Över hela Europa såg lärarna upp till honom som ledare och sökte hans råd. Enligt boken Magnalia Christi Americana växte Comenius rykte så mycket att han 1654 inbjöds att bli president för Harvard University i Cambridge i Massachusetts i USA. Comenius avböjde emellertid, för han sökte inte ryktbarhet, ära eller ett högt ämbete.

Vad var det som drev honom?

Sedan man begrundat Comenius levnadsbana, kan man inte annat än undra vad det var som drev honom. Comenius betraktade undervisningen som en förenande kraft bland människor. Han hävdade att allmän utbildning skulle bidra till att bevara freden.

Comenius länkade också samman kunskap med gudsfruktan. Han trodde att människor genom att skaffa sig kunskap till sist leds till Gud. Och det kan ha varit hans främsta motiv.

Comenius insikter i utbildning är fortfarande aktuella. Hans systematiska undervisningsmetoder, däribland bruket av visuella hjälpmedel, används världen över — exempelvis i den litteratur som utges av Sällskapet Vakttornet. Vi kan också var och en ha nytta av att använda hans metoder, när vi tar del i personligt bibelstudium eller när vi leder ett bibelstudium i familjen. Hur då?

”Eleverna bör inte betungas med frågor som inte hör samman med åldern, fattningsförmågan och de nuvarande förhållandena”, skrev Comenius. När vi lär våra barn bibliska ting eller andra ämnen, bör vi alltså försöka anpassa studiestunderna för dem. Varför inte, i stället för att använda en formell metod med frågor och svar, berätta för dem om bibliska gestalter? Låt dem få medverka, kanske genom att be dem rita bilder av bibliska händelser eller kanske uppmana dem att uppföra bibliska dramer. Använd din fantasi! Resultatet kommer att vara mödan värd. — Ordspråken 22:6.

Dra också helt och fullt nytta av illustrerad litteratur som är speciellt avsedd för fortskridande undervisning av barn och ungdomar, till exempel Min bok med bibliska berättelser och Ungdomar frågar — svar som fungerar.b Och när du vid bibelstudier undervisar människor av varierande ålder, gör det då så att de kan uppfatta det som ”helt och hållet praktiskt, helt och hållet angenämt”.

Ett bestående arv

När staden Leszno härjades av eld 1656, förlorade Comenius nästan allt han ägde. Men vi kan vara tacksamma för att han lämnade efter sig rikedomar av annat slag. I boken A Brief History of Education heter det: ”Comenius ... flyttade över hela betoningen vid undervisning från ord till sak och gjorde utlärandet av vetenskaplig kunskap och nyttiga upplysningar om världen till det viktiga i sitt arbete.”

Comenius kan i sanning ges äran för att ha förändrat undervisningen till mera av en vetenskap. Hans undervisningsmetoder revolutionerade bokstavligt talat klassrummet. Den amerikanske pedagogen Nicholas Butler har sagt: ”Comenius intar en dominerande plats i undervisningens historia. Han införde och dominerade hela den nutida utvecklingen på den grundläggande undervisningens och påbyggnadsundervisningens område.” Jehovas vittnen, som är ivriga forskare i Bibeln, har också skäl att tacka denne nydanare inom pedagogiken.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 23]

NÅGRA AV JOHANN COMENIUS UNDERVISNINGSPRINCIPER

Om mängden undervisningsstoff: ”Läraren bör inte lära ut så mycket som han själv kan, utan så mycket som eleven kan fatta.”

Om undervisningsmetoderna: ”Att undervisa väl är att göra det möjligt för någon att lära sig snabbt, angenämt och grundligt.”

”En duglig lärare [är] en som kan konsten att tåligt stå ut med elevernas okunnighet och även skickligt skingra denna okunnighet.”

”Att undervisa betyder knappast något mer än att visa hur saker och ting skiljer sig från varandra i sina olika syften, former och ursprung. ... Den som åtskiljer väl undervisar därför väl.”

Om logiska sammanhang: ”Det som inte är förnuftigt kan varken förstås eller uppskattas och kan därför inte anförtros åt minnet.”

”När detaljer saknas, är det nästan omöjligt att förstå eller bedöma en sak och lika svårt att anförtro den åt minnet.”

Om fattningsförmåga: ”Att förstå något är i stor utsträckning en fråga om att inse varför och hur den saken i någon av sina delar står i samband med något annat och i vilken utsträckning den skiljer sig från andra ting som liknar den.”

”Det har träffande sagts att vi bör läsa en sak en gång för att ta reda på vad den innehåller; en gång till för att förstå den; en tredje gång för att inpränta den i vårt minne; fjärde gången bör vi tyst upprepa den för att pröva oss själva huruvida vi klart lärt oss att behärska den.”

[Bild]

En sida ur ”Orbis sensualium pictus”, 1883 års upplaga

[Bild på sidan 24]

En tysk nybörjarbok från 1775, som tog med Comenius undervisningsprinciper