De stod fasta under den nazistiska ockupationen i Nederländerna
UNITED States Holocaust Memorial Museum (USHMM) har världens största samling av föremål och filmer som dokumenterar de brott som begicks av nazisterna under andra världskriget. Sedan museet öppnades för allmänheten 1993 har omkring 12 miljoner besökare sett denna allt mer uppskattade utställning, som finns i Washington D.C.
Museet förevisar också en del dokumentation av den våldsamma förföljelse Jehovas vittnen fick utstå under nazistregimen. Förutom de mera begränsade permanenta utställningarna har USHMM presenterat en serie specialprogram om Jehovas vittnen. Dessa har riktat uppmärksamheten på särskilda exempel på Jehovas vittnens uthållighet och ostrafflighet. Den 8 april 1999 anordnade museet ett särskilt program kallat ”Jehovas vittnen i Nederländerna under den nazistiska ockupationen”. Programmet hölls i museets två stora föreläsningssalar.
Programmet började med några inledande ord av Sara Jane Bloomfield, verkställande direktör för USHMM. Hon uttryckte ett uppriktigt intresse för det Jehovas vittnen varit med om. I en intervju med Vakna! förklarade hon att stora ansträngningar görs för att öka allmänhetens medvetenhet om hur Jehovas vittnen stod fasta under förföljelse. Hon sade att ”detta slag av evenemang annonseras på samma sätt som andra viktiga evenemang som arrangeras av museet”.
Flera historiker var närvarande och deltog i programmet. En av dem var dr Lawrence Baron, professor i tysk och judisk nutidshistoria vid San Diego State University i Kalifornien. Doktor Baron sade i sitt föredrag att ”Jehovas vittnen på ett beundransvärt sätt motsatte sig all delaktighet med Tredje riket”. Han framhöll att vittnena ”satte sin tro på Gud över naziststatens krav. De såg den kult som byggts upp kring Hitlers ledarskap som en världslig form av tillbedjan, och de vägrade att ge honom sitt stöd som en gud genom nazisthälsningen eller genom att säga ’Heil Hitler’. ... Eftersom Gud gett dem befallning att älska sin nästa och att inte döda andra människor, vägrade de militärtjänst. ... När Tredje riket beordrade vittnena att upphöra med sina gudstjänster, svarade de med sitt: ’Vi måste lyda Gud mer än människor.’” För att de gjorde detta blev många vittnen från flera länder i Europa satta i koncentrationsläger, torterade och till och med avrättade.
Nederländska forskare och en grupp överlevande från Förintelsen hade blivit ombedda av USHMM att ge exempel på nazisternas förföljelse av Jehovas vittnen i Nederländerna. Den 29 maj 1940, kort efter det att nazisterna hade ockuperat Nederländerna, blev Jehovas vittnen, som då var omkring 500 till antalet, förbjudna i landet. De följande månaderna greps hundratals vittnen av myndigheterna. De torterades i försök att få fram namn på andra vittnen. Vid slutet av kriget hade mer än 450 vittnen gripits. Av dessa dog mer än 120 som en direkt följd av förföljelsen.
En nederländsk forskare förklarade att Jehovas vittnens avdelningskontor i Nederländerna i sitt arkiv har ”mer än 170 intervjuer inspelade på videofilm och 200 upptecknade levnadsskildringar av Jehovas vittnen i Nederländerna som överlevde Förintelsen. Allt detta material visar att det som motiverade vittnena var deras kärlek till Gud och till sina medmänniskor.”
Flera av talarna betonade det faktum att till skillnad från andra grupper som förföljdes av nazisterna kunde de flesta av Jehovas vittnen ha återfått sin frihet genom att bara skriva under ett dokument där de avsade sig sin tro. Ändå, förklarade både talarna och de intervjuade, gjorde de allra flesta vittnena ett rationellt och väl underbyggt val att stå ut med förföljelse hellre än att kompromissa. Några få personer skrev under för att de inte längre ville räknas som Jehovas vittnen.
Det fanns de som skrev under i ren förvirring. Dessa hade aldrig för avsikt att överge sin form av tillbedjan. Några få ansåg det vara moraliskt försvarbart att vilseleda sina förföljare för att bli fria och kunna återgå till predikoarbetet. De insåg någon tid efter sin frigivning att det trots motivet var fel att skriva under dokumentet.
Deras allvarliga felbedömning ledde inte till att de blev utstötta. När de kom tillbaka till sina hem och församlingar fick de andligt bistånd. I ett brev från Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Nederländerna, daterat juni 1942, uppmuntrades vittnena i landet att ha förståelse för de omständigheter som ledde till att några skrev under dokumentet och att visa dem barmhärtighet. Fastän landet fortfarande var ockuperat av nazisterna, var dessa tidigare fångar snart återigen verksamma i predikoarbetet, trots de stora risker det innebar. Några blev gripna igen. En av dem blev till och med avrättad för att han vägrade delta i militär verksamhet.
Trots stora lidanden och många år av påfrestande och riskfylld underjordisk verksamhet ökade antalet Jehovas vittnen i Nederländerna från omkring 500 vittnen 1940 till mer än 2.000 när nazisternas styre tog slut 1945. Deras mod och deras beslutsamhet i att lyda Gud står fram som ett stort vittnesbörd ännu i denna dag.
[Bild på sidan 25]
Forskare talade inför de församlade
[Bild på sidan 25]
Intervju med nederländska överlevande från Förintelsen