På safari i Ghana

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I GHANA

UNDER det att mörkret och dimman ger vika för morgonljuset färdas vi långsamt de mer än åtta milen av obelagd väg som leder till Mole nationalpark i norra delen av Ghana. Det omgivande landskapet består mest av gräs, buskar och låga träd. Vi passerar då och då en liten by med hyddor gjorda av lera och med tak av halm.

Kontrasten är stor när vi kommer till Damongo, en livlig landsortsstad med affärer, asfalterade vägar och mycket trafik! Barn klädda i beige och bruna uniformer är på väg till skolan. Kvinnor i färgglada kläder bär olika slags bördor på huvudet — ved, matvaror och kärl fyllda med vatten. Bilar och traktorer tutar, och cyklister passerar. Vi har två mil framför oss att åka.

I Mole nationalpark

Äntligen har vi kommit fram till parken. Enligt vår guide, Zechariah, upprättades viltreservatet Mole 1971, och det täcker en yta av 4.840 kvadratkilometer. Man har registrerat 93 däggdjursarter, 9 arter av amfibier och 33 arter av reptiler i parken. Bland dessa finns lejon, leoparder, fläckiga hyenor, afrikanska sibetkatter, elefanter, bongoer, skogsbufflar, vårtsvin, vattenbockar, dykare, genetter, koantiloper, mungor, babianer, andra slags apor, roanantiloper, piggsvin, krokodiler och ormar, däribland pytonormar. Dessutom har man sett mer än 300 fågelarter här.

Vi slår mot hungriga insekter, när vi går genom det knähöga gräset, och snart kommer vi i närheten av en hjord antiloper. Först är det svårt att se dem, eftersom deras färg gör att de smälter in i omgivningarna. Då vi tittar på dem, iakttar de oss också med spänd uppmärksamhet, så skillnaden mellan turist och sevärdhet är obetydlig. När vi håller på att fotografera, blir vi skrämda av ett starkt frustande till höger om oss. En stor vattenbock, en hane, protesterar mot vårt intrång i hans privatliv och försvinner in i bushen framför oss.

Sedan lägger vi märke till fyra enorma elefanter under ett stort träd. De drar ner grenar med sin snabel och tuggar på de mjuka löven. Vi tar oss närmare dem, och när vi bara är tio meter ifrån dem, uppmanar Zechariah oss att ta kort. Han dunkar till med sin gevärskolv, och det frambringar ett metalliskt ljud som gör att elefanterna lämnar sin plats under träden, och vi får möjlighet att ta ännu bättre bilder. Inte långt därifrån hittar elefanterna en gyttjig plats, och där badar de. Zechariah berättar att elefanternas färg varierar — från naturligt svart till rött eller brunt — beroende på vilken färg gyttjan de badar i har.

Vi går lite längre bort och får en vy över parkens hela landskap. Bland växtligheten finns vackra akacior och sheaträd. På vägen tillbaka tar vi samma stig som elefanterna gick. De befinner sig fortfarande några meter bort, men den största elefanten i gruppen spänner ut öronen, intar försvarsställning och vänder sig mot oss. Kommer den att angripa oss?

Zechariah säger att vi inte skall oroa oss, men samtidigt tar han ner geväret från axeln och leder oss bort från den stig som elefanterna har valt. Vi fortsätter att gå, guiden med sitt gevär och vi med våra kameror — klara att användas. Snart är vi utom synhåll för elefanterna.

Zechariah förklarar att elefanterna i parken är vana vid människor och att några till och med kommer helt nära. När elefanterna ofta är synliga, börjar guiderna ge dem namn. En kallade de Bulan, eftersom den hade en stor bula eller knöl i huden. En annan elefant kallade de Skräcken, eftersom den brukade skrämma turister.

Därefter träffar vi på några babianer. Vi ser dem svinga sig fram i träden eller springa på marken. Vår guide gör oss uppmärksamma på en babianhona med två ungar, en på ryggen och den andra på bröstet. De är tvillingar, förklarar han.

Vi har verkligen sett en hel del vilda djur i dag. Zechariah berättar att man under torrperioden — mellan april och juni — bara behöver vänta vid vattenhålen för att få se djurlivet, eftersom de kommer i stora hjordar för att dricka. Han berättar också att om man kör in i parken med ett fyrhjulsdrivet fordon, kan man få se många andra djur, till exempel afrikansk buffel och lejon.

Nu är det tid för lunch. Medan vi äter sätter sig en babian på flaket av en pickup som är parkerad bredvid vår bil och tittar framfusigt på min lunch. Andra babianer passerar förbi tillsammans med några antiloper och ett vårtsvin, och till sist visar sig fyra elefanter högst uppe på en kulle i närheten. Kanske har vi här hittat ett lätt sätt att få dessa djur att posera för en bild!

På marknadsplatsen

Vår tid i Mole nationalpark är alldeles för kort, men nu gör vi en två timmar lång bilresa på oasfalterade vägar till Sawla, en landsortsstad där invånarna tillhör en stam av jordbrukare, lobi. Den här stammens kvinnor har den egendomliga sedvänjan att på konstgjord väg förstora sina läppar. Fastän den här seden nu långsamt håller på att försvinna på grund av att unga flickor påverkas av det moderna samhället, är många kvinnor fortfarande stolta över sina läppars storlek. Ja, det betraktas som en förolämpning att säga till en lobikvinna att hon har lika små läppar som en man.

Vi kommer till en by och går till marknadsplatsen. Stånden är gjorda av trädgrenar och har tak av palmblad. Mitt ibland alla de svarta afrikanerna står en vit man. Vi går fram till honom och får veta att han nyligen har kommit hit för att översätta Bibeln till lobispråket. Han bor i nästa by bland de lobitalande, så att han kan lära sig tala deras språk flytande. Jag kommer att tänka på Robert Moffat, som på 1800-talet var missionär bland de tswanatalande invånarna i södra Afrika och översatte Bibeln till deras språk.

En äldre lobikvinna med förstorade läppar sitter på en bänk i ett av marknadsstånden. Två ljusa träplattor, var och en så stor som en tumnagel, har stoppats in i ett hål i hennes båda läppar. Jag skulle vilja fotografera henne, men när jag lyfter min kamera vänder hon sig genast bort. En av mina reskamrater förklarar att de äldre bland lobifolket tror att deras själ kan bli negativt påverkad om någon fotograferar dem.

Under vägen tillbaka till Sawla, där vi kommer att övernatta, tänker jag på den vishet och variation som vi har sett i Guds skapelse. Han har skapat både djur och människor på ett mästerligt sätt. Det är precis som psalmisten utropade: ”Hur många är inte dina verk, o Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har frambringat.” — Psalm 104:24.

[Karta på sidorna 14, 15]

(För formaterad text, se publikationen)

GHANA

[Bild på sidan 14]

Vårtsvin

[Bild på sidan 14]

Fläckig hyena

[Bild på sidan 15]

En flock antiloper

[Bild på sidan 15]

Elefant

[Bild på sidan 15]

Flodhästar

[Bild på sidan 16]

En babianhona som bär på två ungar

[Bild på sidan 17]

Koantilop

[Bild på sidan 17]

Marknadsplatsen