Barn terroriseras
Man ser dem i skymningen på vägarna i norra Uganda, tusentals barn som går barfota. De lämnar sina byar före mörkrets inbrott och vandrar till större städer, som Gulu, Kitgum och Lira. När de kommit fram delar de upp sig och går till byggnader, busshållplatser, parker och gårdar. Vid soluppgången ser man dem på vägarna igen, på väg hem. Varför har de denna märkliga vana?
SOMLIGA kallar dem nattpendlare. Men de här barnen jobbar inte nattskift. De går hemifrån i skymningen eftersom hemmet är en farlig plats att vara på när mörkret faller över bushen.
Under nästan tjugo år har gerillagrupper invaderat byar på landsbygden och kidnappat barn. Varje år rövar de bort hundratals pojkar och flickor från deras hem och försvinner sedan in i den täta djungeln. Barnen kidnappas vanligtvis på natten, och de används av rebellerna som soldater, bärare och sexslavar. Om de tillfångatagna barnen inte samarbetar, kan deras fångvaktare skära av dem näsan eller läpparna. De som grips när de försöker fly går en obeskrivligt fasansfull död till mötes.
Det finns andra unga offer för terrorism. De stympade tonåringarna i Sierra Leone var bara små barn när män med macheter högg av dem händer och fötter. Pojkar och flickor i Afghanistan leker med fjärilsliknande minor och blir av med fingrar och ögon när de här färgglada ”leksakerna” exploderar.
En del unga offer för terrorism går ett annat öde till mötes. I en terroristattack i Oklahoma City 1995 dödades 168 personer, och 19 av dem var barn, några endast i blöjåldern. Precis som en stark vindpust blåser ut fladdrande ljus, släckte bomben ögonblickligen dessa små liv. Genom den här våldsamma attacken berövade terroristerna dem deras rätt att få vara barn, att få leka och skratta och kura ihop sig i mammas eller pappas famn.
De här händelserna har inträffat under senare år, men som vi skall se har terrorvåld plågat mänskligheten i hundratals år.