Har vetenskapen undanröjt Gud?

UNDER 50 år var den brittiske filosofen Antony Flew en högt ansedd och respekterad ateist. År 1950 skrev han uppsatsen ”Theology and Falsification”, som blev ”århundradets mest omtryckta filosofiska publikation”. År 1986 kallades Flew ”vår tids skarpaste kritiker av teismen” (tron på en eller flera gudar). Det kom därför som en stor chock för många när han 2004 deklarerade att han hade ändrat uppfattning.

Vad var det som fick Flew att byta åsikt? Det var faktiskt vetenskapen. Han blev övertygad om att universum, naturlagarna och livet inte kunde ha kommit till av en ren slump. Är det en rimlig slutsats?

Hur kom naturlagarna till?

Fysikern och författaren Paul Davies framhåller att vetenskapsmännen är fantastiska på att förklara olika naturfenomen, till exempel regnet. Men han säger också: ”När det gäller ... frågor som ’Varför finns det naturlagar?’ är svaren inte lika uppenbara. Den här sortens frågor besvaras inte så lätt med hjälp av specifika vetenskapliga upptäckter. Många av de stora frågor som förbryllar oss i dag är i stort sett desamma som vid tidernas begynnelse.”

”Den springande punkten är inte bara att det finns regelbundenheter i naturen”, skrev Flew 2007, ”utan att dessa regelbundenheter är matematiskt exakta, universella och ’sammanlänkade’. Einstein kallade dem ’förkroppsligat förnuft’. Frågan vi bör ställa oss är hur naturen paketerades på det här sättet. Det är just denna fråga som vetenskapsmän som Newton, Einstein och Heisenberg har ställt sig – och besvarat. Svaret de kom fram till var Gud.”

Många högt respekterade vetenskapsmän anser alltså inte att det är ovetenskapligt att tro på en intelligent skaparkraft. Tanken att universum, de fysiska lagarna och livet bara har kommit till spontant är däremot inte intellektuellt tillfredsställande. Erfarenheten säger oss att en konstruktion – särskilt en sofistikerad sådan – måste ha en konstruktör.

Vilken tro väljer du?

Trots att de nya ateisterna håller vetenskapens fana högt är sanningen den att varken ateismen eller teismen helt och hållet bygger på vetenskap. Båda uppfattningarna inbegriper tro – ateisten tror på en blind slump och teisten på en intelligent Skapare. Nyateisterna hävdar att ”all religiös tro är blind tro”, skriver John Lennox, matematikprofessor vid universitetet i Oxford. Han tillägger: ”Vi ... måste betona hur fel de har.” Frågan är därför: Vilken tro håller för en närmare granskning – ateismen eller tron på en Skapare? Låt oss ta livets ursprung som exempel.

Evolutionister erkänner villigt att livets ursprung fortfarande är ett mysterium, även om det finns många och ofta motstridiga teorier. Med tanke på det enorma antalet planeter som måste finnas i universum menar Richard Dawkins, en ledande nyateist, att det var oundvikligt att liv skulle uppstå någonstans. Men många ansedda vetenskapsmän är inte lika övertygade om det. Cambridgeprofessorn John Barrow säger att tron på att livet har uppkommit av sig självt leder in i ”återvändsgränder på varje plan. Det finns helt enkelt så mycket som kan hindra liv från att uppstå i en komplex och fientlig miljö att det är ren hybris att tro att vad som helst är möjligt om det bara finns tillräckligt med kol och tid.”

Vi måste också komma ihåg att livet inte bara är en samling kemiska ämnen. I stället bygger det på en extremt sofistikerad form av information som är lagrad i kodform i DNA-molekylen. När vi talar om livets ursprung talar vi därför även om ursprunget till biologisk information. Och hur uppstår komplex information? Ur intelligens. Skulle slumpmässiga händelser kunna producera ett dataprogram, en matematisk formel, ett uppslagsverk eller ens ett kakrecept? Naturligtvis inte. Ändå kan inget av detta på långa vägar jämföras med den sofistikerade och kärnfulla information som finns lagrad i den genetiska koden hos levande organismer.

Slumpen – en vetenskaplig förklaring?

Ateister menar att ”universum är som det är. Det är ett mysterium, men det råkar helt enkelt passa för liv”, förklarar Paul Davies. ”Hade det varit annorlunda”, säger ateisterna, ”skulle vi inte ha funnits här och kunnat diskutera frågan. Det är möjligt att det finns en djup underliggande harmoni i universum, men det finns ingen tanke eller mening bakom det – åtminstone ingen som skulle vara begriplig för oss.” ”Fördelen med ett sådant resonemang”, kommenterar Davies, ”är att det är så bekvämt – så bekvämt att det mest liknar en undanflykt”, dvs. ett smidigt sätt att undvika problemet.

I boken Evolution: A Theory in Crisis drar molekylärbiologen Michael Denton slutsatsen att evolutionsteorin ”snarare liknar en princip från medeltida astrologi än en seriös vetenskaplig teori”. Han kallar också Darwins evolutionsteori för en av vår tids största myter.

Teorin att slumpen satte allt i rullning har onekligen en mytisk klang. Tänk dig in i följande scenario: En arkeolog hittar ett stenblock som är mer eller mindre kvadratiskt. Han kan mena att det har formats av slumpen, vilket är en rimlig slutsats. Men senare hittar han en sten som är skulpterad som en människa, perfekt in i minsta detalj. Menar han även då att slumpen är en förklaring? Nej. Logiken säger honom att någon har gjort statyn. Bibeln använder ett liknande resonemang och säger: ”Varje hus byggs ju av någon, men den som har byggt allt är Gud.” (Hebréerna 3:4) Håller du med om det?

Professor Lennox säger: ”Ju mer kunskap vi skaffar oss om vårt universum, desto trovärdigare blir hypotesen om att det finns en skapande Gud som har designat universum för ett visst ändamål.”

En av de saker som undergräver tron på Gud är det fruktansvärda faktum att så många onda gärningar begås i hans namn. Många har därför dragit slutsatsen att världen skulle se bättre ut om det inte fanns någon religion. Vad tror du?