Vad säger Bibeln?

Är Bibeln och vetenskapen oförenliga?

”Känslan av tillfredsställelse och glädje i min forskning kommer i de stunder då jag upptäcker någonting nytt och kan säga till mig själv: ’Aha, det var så här Gud gjorde det!’” – HENRY SCHAEFER, PROFESSOR I KEMI.

VETENSKAPEN har gjort mycket för att hjälpa oss att förstå universum och världen omkring oss, och den uppenbarar den ordning, precision och finess som i mångas ögon pekar på en Gud med oändlig intelligens och kraft. Enligt dem avslöjar vetenskapen inte bara hur naturen fungerar utan också hur Gud tänker.

Det här synsättet har starkt stöd i Bibeln. Romarna 1:20 säger: ”Hans [Guds] osynliga egenskaper ses nämligen tydligt alltifrån världens skapelse, ja, hans eviga makt och gudomlighet, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda.” Psalm 19:1, 2 framhåller en liknande tanke: ”Himlen förkunnar Guds härlighet; himlarymden berättar om hans händers verk. Den ena dagen efter den andra låter tal välla fram, den ena natten efter den andra förmedlar kunskap.” Men trots att naturen är så fantastisk kan den bara avslöja vissa dimensioner av vår Skapare.

Vetenskapens begränsningar

Många sanningar om Gud ligger utanför vetenskapens ramar. Vi kan illustrera det så här: En vetenskapsman kanske skulle kunna beskriva varenda molekyl i en chokladkaka, men skulle hans analys säga något om varför den bakats och åt vem? För att få svar på de frågorna – som de flesta anser vara de mest intressanta – måste han vända sig till den som bakat kakan.

På samma sätt ger vetenskapen ”en massa faktainformation”, skrev den österrikiske fysikern och nobelpristagaren Erwin Schrödinger, ”men den är förskräckligt tyst om allt möjligt som verkligen ligger oss nära och verkligen betyder något för oss”. I detta ingår, som han uttryckte det, ”Gud och evigheten”. Det är bara Gud som kan besvara frågor som: Varför finns universum? Varför finns det ett sådant överflöd av liv och intelligenta livsformer på vår planet? Om Gud är allsmäktig, varför tillåter han då ondska och lidande? Finns det hopp om ett liv efter döden?

Har Gud besvarat de här frågorna? Ja, de finns på Bibelns blad. (2 Timoteus 3:16) Men hur kan man veta att Bibeln är från Gud, kanske du undrar. Ur vetenskaplig synvinkel måste ju det som Bibeln säger om naturen stämma överens med vetenskapliga fakta. Det kan alltså inte finnas några motsägelser mellan det som Gud har skapat och det som han har låtit nedteckna i Bibeln. Återspeglar Bibeln en sådan samstämmighet? Vi ska se på några exempel.

Före sin tid

När Bibeln skrevs trodde många att världen var bebodd av olika gudar och att det var de, inte naturlagarna, som styrde solen, månen, vädret, fruktbarheten osv. Men så var inte fallet med Jehovas profeter i det forntida Israel. Naturligtvis visste de att Jehova Gud direkt kunde styra naturkrafterna och att han gjorde det vid särskilda tillfällen. (Josua 10:12–14; 2 Kungaboken 20:9–11) Men John Lennox, professor i matematik vid Oxforduniversitetet i England, framhåller intressant nog att de här profeterna ”behövde inte avdeifiera sitt universum [göra sig av med mytiska gudar] ..., av det enkla skälet att de aldrig hade trott på dessa gudar från första början. Vad som hade bevarat dem från denna vidskepelse var deras tro på den ende sanne Guden, skaparen av himmel och jord.”

På vilket sätt skyddade deras tro dem från vidskepelse? En sak var att Gud uppenbarade för dem att han styr universum med hjälp av exakta lagar eller stadgar. Jehova Gud frågade till exempel sin tjänare Job för mer än 3 500 år sedan: ”Har du lärt känna himlens stadgar?” (Job 38:33) Och på 600-talet före Kristus skrev profeten Jeremia om ”stadgarna för himlen och jorden”. (Jeremia 33:25)

Alla som på den tiden satte tro till det som Bibelns profeter skrev ner fick alltså veta att universum inte styrs av mystiska, nyckfulla gudar, utan av rationella lagar. De här gudfruktiga personerna tillbad därför inte något skapat, som solen, månen eller stjärnorna, och hade inte heller några vidskepliga uppfattningar om dem. (5 Moseboken 4:15–19) I stället insåg de att skaparverket kunde lära dem mer om Gud, om hans vishet, kraft och andra egenskaper. (Psalm 8:3–9; Ordspråksboken 3:19, 20)

Precis som många vetenskapsmän i dag trodde de forntida hebréerna också att universum hade en början. ”I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden”, sägs det i 1 Moseboken 1:1. Gud talade också om för Job att han ”hänger jorden på intet”, alltså att den svävar fritt i rymden. (Job 26:7) Och för mer än 2 500 år sedan skrev profeten Jesaja att jorden är rund, eller sfärisk. (Jesaja 40:22)a

Ja, Bibeln stämmer verkligen med naturvetenskapliga fakta. Och de här två kunskapsområdena är mer än bara förenliga – de kompletterar varandra på ett underbart sätt. Att strunta i det ena av dem skulle faktiskt vara detsamma som att stänga en dörr till kunskapen om Gud. (Psalm 119:105; Jesaja 40:26)

[Fotnot]

FRÅGOR ATT FUNDERA ÖVER

● Vad kan skapelsen lära oss om Gud? (Romarna 1:20)

● Vilka sanningar om Gud ligger utanför vetenskapens ramar? (2 Timoteus 3:16)

● Varför hade den sanne Gudens forntida profeter inte några vidskepliga uppfattningar om skapelsen? (Jeremia 33:25)

[Infälld text på sidan 23]

Universum styrs av exakta lagar, ”stadgarna för himlen och jorden”. (JEREMIA 33:25)