Vad en del tror

Hinduer

menar att en människas lidande är konsekvensen av hennes egna handlingar, antingen i det här livet eller i ett tidigare liv. De tror att lidandet tar slut när man når moksha, ett tillstånd där man befrias från återfödelsernas kretslopp.

Muslimer

menar att lidandet både kan vara ett straff för synder och en prövning från Gud. Enligt doktor Sayyid Syeed, ordförande för Islamic Society of North America, är tragedier en påminnelse om att vi behöver vara ”tacksamma mot Gud för alla våra välsignelser och medvetna om att vi måste hjälpa behövande”. (Houston Style Magazine)

Judisk tradition

säger att lidandet är ett resultat av ens egna handlingar. En del judar tror att det kommer att bli en uppståndelse och att de som har drabbats av orättvist lidande då kommer att få upprättelse. Kabbalan (judisk mystik) lär ut att reinkarnation ger en person upprepade möjligheter att sona sina synder.

Buddhister

tror också på reinkarnation och menar att en person fortsätter att lida till dess hans eller hennes negativa känslor, handlingar och begär upphör. Genom insikt, goda gärningar och rena tankar kan man uppnå nirvana, ett tillstånd helt befriat från lidande.

Konfucianismen

härleder lidandet till ”människors fel och misstag”, sägs det i A Dictionary of Comparative Religion. Även om man kan minska lidandet genom att vara en god människa, så beror mycket av det på ”andevarelser som människan inte har någon kontroll över. I dessa fall måste man stoiskt acceptera ödets lotter.”

Vissa stamreligioner

förknippar lidandet med trolldom. Man tror att häxor kan orsaka andras framgång eller olycka men att olika ritualer kan begränsa deras inverkan. Om en person lider av en sjukdom menar man att en medicinman med hjälp av sina riter och sin läkekonst kan motverka häxornas besvärjelser.

De kristna

menar att lidandet kan spåras tillbaka till de två första människornas synd, som man kan läsa om i Första Moseboken i Bibeln. Men många kyrkor och samfund har vidareutvecklat den läran. Vissa katoliker menar till exempel att en person kan frambära sitt lidande som ett offer till Gud i hopp om att det ska gynna kyrkan eller bidra till någon annans räddning.