37 Studiet
Jämvikt och personligt uppträdande och yttre
1—9. Definiera jämvikt och tillförsikt, och tala om hur dessa egenskaper kan förvärvas.
1 En talare med jämvikt är avspänd. Han är lugn och samlad, därför att han behärskar situationen. Å andra sidan visar brist på jämvikt att han i viss utsträckning saknar tillförsikt. De två egenskaperna hör samman. Det är därför ”Tillförsikt och jämvikt” är upptagna som enbart en punkt på rådblanketten.
2 Samtidigt som tillförsikt och jämvikt är önskvärda egenskaper hos en talare, bör de inte förväxlas med överdrivet självförtroende, som ger sig till känna utåt genom att man svänger på sig eller struttar omkring eller slappnar av på ett överdrivet sätt om man sitter ner eller vårdslöst lutar sig mot en dörrpost när man förkunnar från hus till hus. Om något i din framställning ger till känna att du är alltför självsäker, kommer din skoltillsyningsman utan tvivel att privat ge dig råd i saken, eftersom han är intresserad av att hjälpa dig att övervinna ett sådant uppträdande som ger ett intryck som skulle kunna skada din effektiva tjänst.
3 Men om du är ny som talare, är det mera troligt att du känner dig blyg och försagd, då du nalkas podiet. Du kan känna dig verkligt nervös, och detta kan få dig att tro att du kommer att hålla ett ineffektivt tal. Men det behöver inte vara så. Tillförsikt och jämvikt kan uppnås genom flitig strävan och kunskap om varför man saknar dessa egenskaper.
4 Varför saknar somliga talare tillförsikt? I allmänhet talat av ettdera eller båda av två skäl. För det första bristande förberedelse eller oriktig uppfattning om stoffet. För det andra en negativ uppfattning om kvalifikationerna som talare.
5 Vad kan ge dig tillförsikt? I grund och botten är det vetskapen om eller tron på att du skall kunna uppnå ditt syfte. Det är förvissningen om att du behärskar situationen. På podiet kan detta kräva en viss erfarenhet. När du hållit ett antal tal, kan du vara rimligt säker på att också detta skall lyckas. Men också om du är ny, bör dina första tal uppmuntra dig, så att du snart kan visa denna egenskap i rimlig grad.
6 Ett annat nödvändigt krav för att kunna hysa tillförsikt, vare sig du är erfaren eller inte, är kunskap om ditt stoff och övertygelsen om att detta är värdefullt. Det betyder att du inte bara är grundligt förberedd på ditt ämne, utan också omsorgsfullt har förberett framförandet. Om du inser att avsikten med talet är att du själv skall skrida framåt i teokratiskt avseende och att det är till undervisning för dina närvarande bröder, kommer du att nalkas podiet i en bedjande sinnesinställning. Du kommer att bli så att säga uppslukad av ämnet och glömma dig själv och din nervositet. Du kommer att tänka på att behaga Gud, inte människor. — Gal. 1:10; 2 Mos. 4:10—12; Jer. 1:8.
7 Detta innebär att du måste vara övertygad om allt det du skall säga. Förvissa dig om detta under din förberedelse. Och om du, sedan du har gjort allt vad du kan för att utarbeta ett intressant och livfullt tal, ändå tycker att talet saknar färg eller liksom är dött, så kom ihåg att en levande åhörarskara kommer att värma upp talet. Gör därför åhörarna levande genom ditt framförande, och deras intresse kommer då i sin tur att ge dig tillförsikt i det som du har att lägga fram.
8 Alldeles som en läkare spanar efter symptom på sjukdom, kommer din rådgivare att ge akt på tecken som omisskännligen visar bristande fattning, och alldeles som en god läkare kommer att arbeta på orsaken till sjukdomen i stället för på symptomen, kommer din rådgivare att sträva efter att hjälpa dig att övervinna de verkliga orsakerna till att du saknar tillförsikt och jämvikt. Men om du själv känner till symptomen och lär dig att behärska dem, kommer det i själva verket att hjälpa dig att övervinna de djupast liggande orsakerna. Vilka är dessa?
9 I allmänhet talat finns det två utlopp för undertryckta känslor eller spänningar. Man kan dela upp dem i fysiska eller kroppsliga uttryck och röstuttryck. När dessa kommer till synes i någon utsträckning, säger vi att personen i fråga saknar jämvikt.
10, 11. Hur kan det fysiska framträdandet visa brist på tillförsikt?
10 Jämvikt kommer till synes i det fysiska framträdandet. Det första beviset på jämvikt kommer alltså till uttryck i din fysiska hållning. Här följer något av det som kan röja att du saknar jämvikt. Tänk först på händerna: Om du knäpper ihop händerna bakom ryggen, håller dem stelt utefter sidorna eller tar krampaktigt tag om talarstolen, om du gång på gång sticker händerna i fickorna och drar upp dem igen, knäpper ihop och knäpper upp kavajen, omotiverat tar dig om hakan eller näsan, flyttar på glasögonen, gör ofullbordade gester, leker med en klocka, en blyertspenna, en ring eller med manuskriptet — eller också om du ständigt byter fot, svänger från den ena sidan till den andra, står styv som en eldgaffel eller böjer knäna, ofta måste fukta läpparna, sväljer gång på gång och andas häftigt och kort.
11 Alla dessa bevis på nervositet kan behärskas eller minskas genom medveten ansträngning. Om du gör den ansträngningen, kommer du att ge intryck av jämvikt i fråga om ditt fysiska framträdande. Andas därför naturligt och jämnt och gör en bestämd ansträngning att vara avslappad. Gör en paus innan du börjar tala. Dina åhörare kommer alldeles säkert att reagera gynnsamt, och det blir i sin tur till hjälp för dig att vinna den tillförsikt du söker. Koncentrera dig på vad du har att säga och var inte bekymrad om åhörarna eller tänk på dig själv.
12—14. Vad kan man göra för att vinna jämvikt, om ens röst avslöjar bristande tillförsikt?
12 Jämvikt visas genom behärskning av rösten. Nervositet ger sig till känna i fråga om rösten genom onormalt högt röstläge, darrning, att man gång på gång harklar sig, ovanligt tunn ton, som orsakas av bristande resonans på grund av spänning. Dessa problem och manér man tillägnat sig kan också övervinnas genom flitig strävan.
13 Ha inte bråttom när du går upp på podiet eller ordnar med dina anteckningar, utan var avslappad och lycklig över att få dela med dig av det som du har förberett. Om du vet att du är nervös när du börjar tala, måste du göra en särskild ansträngning att tala långsammare i inledningen än vanligt och med lägre tonhöjd än vad du tycker är normalt för dig. Detta kommer att hjälpa dig att behärska din nervositet. Du kommer att finna att både gester och pauser hjälper dig att bli avslappad.
14 Men vänta inte till dess du kommer upp på podiet med att praktisera allt detta. Lär dig att vara lugn och behärskad i ditt dagliga tal. Det kommer att göra mycket för att ge dig tillförsikt på podiet och i din tjänst på fältet, där det är högst väsentligt. Ett lugnt framförande kommer att verka lugnande på åhörarna, så att de kan koncentrera sig på vad du har att säga. Du kan få hjälp att bli van vid att tala inför en åhörarskara genom att regelbundet ta del i att svara vid mötena.
**********
15. Varför är gott personligt uppträdande och yttre så viktigt?
15 Gott personligt uppträdande och yttre kan hjälpa dig att vinna jämvikt, men det är också viktigt av andra orsaker. Om man inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt detta, kan förkunnaren finna att hans framträdande gör att åhörarna blir så upptagna av att tänka på detta att de inte ägnar verklig uppmärksamhet åt vad han säger. Han drar då uppmärksamheten till sig själv, och det vill han ju inte göra. Om en person är ytterligt vårdslös med sitt personliga framträdande, kan han till och med vålla att andra ser ner på organisationen, som han är en del av, och föraktar det budskap han bär fram. Så bör det inte vara. Även om ”Personligt uppträdande och yttre” är upptaget sist på rådblanketten, bör det alltså inte betraktas som mindre betydelsefullt.
16—21. Vilka råd ges i fråga om lämplig klädsel och allmän snygghet?
16 Lämplig klädsel och allmän snygghet. Man bör undvika ytterligheter när det gäller klädseln. Den kristne förkunnaren vill inte följa modelejonen i världen, som drar uppmärksamheten till sig själva. Han önskar undvika att vara alltför välklädd eller klä sig alltför pråligt, så att hans kläder drar uppmärksamheten till sig. Han måste också se till att han inte klär sig slarvigt. För att vara välklädd behöver man inte ha en splitter ny kostym, men man bör alltid vara ren och snygg. Byxorna bör vara pressade och slipsen sitta rätt. Sådant kan var och en se till.
17 Det råd angående klädseln som aposteln Paulus skrev i 1 Timoteus 2:9 är lämpligt för kristna kvinnor också i våra dagar. Liksom bröderna bör inte heller de klä sig på ett sådant sätt att de drar uppmärksamheten till sig själva, och inte heller är det på sin plats att de går till ytterligheter i fråga om modenyckerna i världen, vilket kan ge intryck av att de brister i blygsamhet.
18 Vi bör naturligtvis komma ihåg att alla inte kan klä sig lika. Det bör man inte förvänta av dem. Människor har olika smak, och det är alldeles på sin plats. Vad som anses vara lämplig klädsel är också olika i olika delar av världen, men det är alltid bra att undvika att klä sig på ett sådant sätt att de som kommer till våra möten kan få en ogynnsam uppfattning eller får någon orsak att ta anstöt.
19 Då det gäller lämplig klädsel för brödernas del, när de håller tal i skolan eller på tjänstemötet, kan vi säga att de bör vara klädda på i allmänhet samma sätt som en broder som håller ett offentligt tal. Om det är vanligt på orten eller i landet att den som håller offentliga tal har slips och kavaj, är det lämplig klädsel också när man håller tal i den teokratiska skolan, eftersom bröderna där övas för offentlig framställning.
20 Man bör också tänka på att man i övrigt ser välvårdad ut. Okammat hår kan ge dåligt intryck. Man bör vara rimligt uppmärksam på att man ter sig tilltalande också i detta avseende. När bröderna i församlingen har uppgifter på programmet, bör de likaledes se till att de är välrakade.
21 När det är orsak att ge beröm i rådgivningen i fråga om lämplig klädsel och allmän snygghet, kan detta alltid ges från podiet. Det är i själva verket så att när de som ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt sin klädsel och sin allmänna snygghet får beröm, uppmuntras andra till att följa detta goda exempel. Men om någon visar svagheter med hänsyn till lämplig klädsel och allmän snygghet, kan det vara bäst att skoltillsyningsmannen framför förslag om bättring helt vänligt till talaren privat i stället för att ge denna rådgivning från podiet.
22—28. Tala om hur hållningen kan påverka ens personliga uppträdande och yttre.
22 Lämplig hållning. Lämplig hållning inbegrips också i det personliga framträdandet. Här gäller också att inte var och en uppträder på precis samma sätt som andra, och man bör inte söka få bröderna att rätta sig efter något visst strängt mönster. Men ytterligheter är aldrig önskvärda och drar uppmärksamheten till individen och bort från budskapet, och sådana drag bör ägnas uppmärksamhet, så att de kan rättas eller avlägsnas.
23 Så står till exempel inte alla på samma sätt med fötterna, och i allmänhet spelar det inte så stor roll hur man står, så länge man står upprätt. Men om en talare till exempel står så bredbent att åhörarna får intryck av att han grenslar en häst, då kan det bli mycket distraherande.
24 Och likaså om en talare lutar sig mot talarstolen, kan det framkalla en känsla av medlidande hos åhörarna, eftersom han kan ge intryck av att han inte mår väl, och det drar naturligtvis tankarna från det han säger. Åhörarna tänker på honom, inte på hans ord.
25 Om man står på ena benet och ”slingrar” det andra kring detta, verkar det som om man inte har tillräcklig jämvikt i sinnet, och likaså om man står med händerna begravda i fickorna. Sådant bör undvikas.
26 Även om det inte är fel att en talare då och då lägger händerna på talarstolen, om det finns en sådan, bör han helst inte luta sig mot den, liksom en förkunnare i tjänsten på fältet inte bör luta sig mot dörrposten. Att göra så är inte något gott uppträdande.
27 Vi måste emellertid återigen framhålla att individerna är olika. Alla står inte på samma sätt, och det är bara icke önskvärda ytterligheter, sådant som drar uppmärksamheten bort från vad talaren säger, som bör uppmärksammas i den teokratiska skolan.
28 Att rätta till sin hållning är avgjort en sak som kräver förberedelse. Om du har svagheter i den riktningen, bör du tänka dig för och veta att när du kommer upp på podiet, bör du inta en rätt hållning innan du börjar tala. Detta är också något som man kan rätta till genom att varje dag öva sig att inta en rätt hållning.
29—31. Varför bör vår utrustning vara snygg och vårdad?
29 Prydlig utrustning. Om det, när man håller en framställning vid en dörr eller ett tal från podiet, faller ut några papper ur Bibeln som man läser ur, verkar detta uppenbarligen distraherande. Det ger ett dåligt intryck. Det betyder inte att man aldrig får lägga någonting i Bibeln, men när man börjar få besvär och svårigheter, som drar uppmärksamheten bort från talet, då anger det att man måste ägna mer uppmärksamhet åt ett passande framträdande. Det är bra att också undersöka hur ens bibel ser ut. Genom flitig användning kan den ha blivit smutsig eller utsliten och sjaskig. Det bör alltså vara lämpligt att bedöma om den bibel som används på podiet eller i tjänsten på fältet skulle kunna vara till anstöt för någon som vi önskar hjälpa.
30 Detsamma gäller ens tjänsteväska. Man kan packa sin väska på olika sätt, så att innehållet verkar trevligt och ordentligt, men om vi går till en dörr och skall ta fram en bok ur väskan och då måste leta bland en bunt papper för att finna boken eller om ett halvt dussin andra saker faller ut på tröskeln, när vi tar fram ett lösnummer, då måste avgjort något göras åt saken.
31 Det kan också vara mycket störande för åhörarna om talaren har sina ytterfickor fyllda med pennor och andra saker som framträder tydligt. Vi kan inte fastställa någon regel om var sådana saker bör förvaras, men när de börjar dra uppmärksamheten till sig och bort från talet, då behöver någon ändring vidtas.
32—34. Vilken roll spelar ansiktsuttrycket i vårt framträdande?
32 Inget otillbörligt ansiktsuttryck. När man förbereder ett tal, är det tillbörligt att tänka på vilken sinnesstämning stoffet kräver. Om man till exempel talar om död och förstöring, är det inte alls på sin plats att ha ett brett leende i ansiktet. Inte heller skulle det vara lämpligt att se bistert på åhörarna, när man talar om de lyckliga förhållandena i den nya tingens ordning.
33 Ansiktsuttrycket är i allmänhet inte något problem, och somliga människor är naturligtvis mera lagda för att visa upp ett allvarligt ansikte än andra. Vad man bör vara på sin vakt mot är emellertid sådana ytterligheter som drar uppmärksamheten bort från talet. Ifall ansiktsuttrycket skulle få åhörarna att betvivla talarens uppriktighet, är detta avgjort inte önskvärt.
34 När man förbereder ett tal, är det alltså bra att tänka på i vilken sinnesstämning det bör framföras. Om det är ett allvarligt ämne, som handlar om hur de onda skall utrotas, då bör det framföras allvarligt. Om du tänker på stoffet och håller det i minnet, kommer ditt ansiktsuttryck i de flesta fall att helt naturligt reflektera detta. Om det är ett ämne som handlar om lycka och som bör framkalla glädje hos åhörarna, bör det framföras i en glädjefylld sinnesstämning. Om du känner dig väl till mods på podiet, kommer ditt ansiktsuttryck i vanliga fall att återspegla den glädjen.