Jehova samlar och rustar sitt folk för arbete

Avfallet hade under århundradenas lopp spritt sig över hela jorden. De många kyrkosamfunden hade vissa bibliska läror, men de följde i huvudsak mänskliga traditioner och många seder av hedniskt ursprung. Förväntningar när det gällde Kristi återkomst sköts i allmänhet i bakgrunden. — Jämför Matteus 13:24—30, 37—43.

Men Jesus hade sagt till lärjungarna att de ständigt skulle vara vaksamma på hans återkomst! En grupp som var det fanns i Allegheny i Pennsylvania i USA. I början av 1870-talet började Charles Taze Russell och några av hans vänner att grundligt och icke-konfessionellt studera Bibeln angående Kristi återkomst. De började också i Bibeln söka sanningen om många andra grundläggande läror. Detta var början till Jehovas vittnens nutida verksamhet. — Matteus 24:42.

Denna grupp kom att förstå att treenighetsläran inte är biblisk, utan att Jehova ensam är den allsmäktige Guden och Skaparen; att Jesus Kristus är hans första skapelse och enfödde Son och att den heliga anden inte är en person, utan Guds osynliga verksamma kraft. Denna grupp förstod att själen inte är odödlig, utan dödlig, att hoppet för de döda är uppståndelsen och att straffet för obotfärdig ondska inte är evig pina, utan tillintetgörelse.

De såg att en grundläggande lära i Bibeln är att Jesus offrade sitt liv som en lösen för mänskligheten. Först skall 144.000 män och kvinnor, som utvalts från det första århundradet och fram till vår tid, friköpas från jorden för att bli Kristi medarvingar i det himmelska kungariket. Genom Jesu lösen skall sedan miljarder människor, av vilka flertalet kommer att uppväckas från de döda, uppnå mänsklig fullkomlighet med utsikten att få leva för evigt under det rikets styre.

Russell och hans medförbundna såg också att Kristi närvaro skulle vara osynlig, i anden. Hedningarnas tider, den period under vilken Guds suveränitet inte kom till uttryck genom någon regering på jorden, skulle sluta år 1914. Då skulle Guds kungarike upprättas i himlen. Dessa läror förbinds med Jehovas vittnen i dag.

Russell och hans kamrater förkunnade dessa sanningar vida omkring genom tal och skrifter. I juli 1879 började Russell utge Zion’s Watch Tower (nu på svenska kallad Vakttornet). Han beslöt att bibelforskarnas predikoverksamhet inte fick vara beroende av någonting annat än frivilliga bidrag och att kollekt inte fick tas upp. Dessutom skulle budskapet spridas av de troende, frivilligt och utan lön. Russell själv bidrog med medel som han fram till dess hade förvärvat genom affärsverksamhet.

Bibelforskarna samlades i klasser, som deras församlingar kallades då. De samlades ända till tre gånger i veckan — för tal, bibelstudium och vittnesbördsmöten. De valde regelbundet ansvarsfulla män som äldste för att dessa skulle öva tillsyn över den andliga verksamheten i varje klass.

År 1884 inregistrerades Zion’s Watch Tower Tract Society som en icke-kommersiell organisation i Pennsylvania. En president för organisationen skulle väljas varje år. Detta gjorde att man hade ett lagligt redskap, som inte var beroende av någon enskild människas liv men genom vilket man kunde föra fram det bibliska undervisningsarbetet. Charles T. Russell valdes till president, och hans kontor betraktades som huvudkontoret.

Stora ansträngningar gjordes för att utöka verksamheten till andra länder. Den nådde Canada och England i början av 1880-talet. År 1891 reste Russell till Europa och Mellersta Östern för att se efter vad som kunde göras för att ytterligare sprida sanningen dit. I början av 1900-talet upprättade Sällskapet avdelningskontor i Storbritannien, Tyskland och Australien.

År 1909 flyttades Sällskapet Vakttornets högkvarter till Brooklyn i New York för att man skulle kunna utöka predikoverksamheten ytterligare i internationell skala. Det blev nödvändigt enligt staten New Yorks lag att bilda en systerorganisation, vilken nu är känd som Watchtower Bible and Tract Society of New York, Inc. År 1914 bildades International Bible Students Association (Internationella Bibelstudiesällskapet) i London i England för att bibelforskarnas verksamhet skulle kunna utökas och utföras i hela Brittiska samväldet. I många länder jorden runt finns det lagligt inregistrerade organisationer som tjänar Sällskapet Vakttornets syften. Alla är filantropiska och understöds genom frivilliga bidrag och av frivilliga arbetare.

År 1916 dog Charles Taze Russell, och Joseph Franklin Rutherford efterträdde honom som Sällskapet Vakttornets president. Under första världskrigets sista år prövades bibelforskarna svårt genom förföljelse, och som en kulmen på den blev åtta bröder som tjänade i ansvarsställningar vid Sällskapets högkvarter i Amerika på orätta grunder satta i fängelse. Bibelforskarnas verksamhet tycktes vara i fara. Men år 1919 blev dessa bröder frisläppta och rentvådda, och då började predikoverksamheten utökas i högre grad.

Genom Sällskapets högkvarter fortsatte den förenade kretsen av smorda kristna bibelforskare att dela ut andlig mat i rätt tid åt alla som var anslutna till organisationen. Alldeles som församlingen av smorda kristna under det första århundradet utgjorde ”den trogne och omdömesgille slaven” som Jesus omnämnde, så utgör också den smorda gruppen av överlämnade bibelforskare, som är engagerade i Rikets verk, ”den trogne och omdömesgille slavens” klass i vår tid. Då Jesus kom för att inspektera församlingen, fann han denna klass dela ut mat åt hushållets tjänstefolk; han satte den då över alla sina tillhörigheter. — Matteus 24:45—47; Lukas 12:42.

Strax efter första världskriget kunde man klart se att Guds kungarike genom Kristus Jesus hade upprättats i himlarna år 1914. Alltså kunde Jesu ord nu fullständigt gå i uppfyllelse: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” Joseph F. Rutherford tog initiativet till att göra detta budskap om Guds kungarike tillgängligt för ett ännu större antal människor. — Matteus 24:14.

Därför beslöt Sällskapet att utföra tryckningen på egna pressar med hjälp av frivilliga arbetare, som hade överlämnat sig åt Gud, för att på så sätt försäkra sig om en konstant produktion av biblisk litteratur till lägsta möjliga kostnad. Alla bibelforskare uppmuntrades att regelbundet ta del i predikandet av de goda nyheterna om Guds kungarike. Radioutsändningar av bibliska tal användes i ett antal länder.

Före år 1918 hade bibelforskarna den uppfattningen att syftet med deras predikande var att församla de kvarvarande av dem som utvalts till att vara tillsammans med Kristus Jesus i himlen och att varna världen för Guds kommande dom. Man hade ingen tanke på att församla dem som skulle överleva slutet på den nuvarande onda ordningen för att leva på jorden. Från år 1918 presenterades så talet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” vitt och brett.

År 1923 visade ett studium av Jesu liknelse om fåren och getterna i Matteus 25:31—46 att också rättsinnade människor som inte skulle få komma till det himmelska kungariket skulle vinna Guds godkännande före Harmageddon och få överleva det kriget. År 1935 visade ett fortsatt studium att dessa fårlika människor var identiska med den stora, tallösa skara människor som beskrivs i Uppenbarelseboken 7:9—17. Dessa skulle församlas ur alla nationer och skulle ha utsikten att överleva den stora vedermödan och få evigt liv på jorden. Denna förståelse stimulerade i hög grad predikoverket. — Johannes 10:16.

År 1931 antog bibelforskarna namnet Jehovas vittnen. Innan dess var de kända som bibelforskare, internationella bibelforskare, millennii dagnings-folket och Vakttorns-folket. De fick även öknamnen russellianer och rutherfordare. Inget av dessa namn var passande för dem. Benämningen kristen, som Jesu lärjungar fick genom gudomlig skickelse under det första århundradet, var visserligen tillämplig, men den användes också av många grupper som följde falska läror. För att särskilja dem från miljoner namnkristna behövde det vara ett namn som klart och tydligt utmärkte Kristi sanna efterföljare i vår tid.

En begrundan av Bibeln klargjorde att alldeles som Jehova hade kallat sitt folk Israel för sina vittnen, så borde med rätta hans folk vid avslutningen på tingens ordning kallas Jehovas vittnen, eftersom de hade överlämnat sig åt Gud för att bekantgöra hans namn och uppsåt. Detta namn har med rätta skilt Jehovas sanna kristna tillbedjare från alla andra som påstår sig vara kristna i dag. — Psalm 83:18; Jesaja 43:10—12.

År 1942, under andra världskriget, dog Joseph F. Rutherford, och Nathan H. Knorr efterträdde honom som Sällskapet Vakttornets president. Man såg nu att profetiorna visade att det skulle bli en efterkrigsperiod av relativ fred och frihet, en tid som skulle tillåta en stor utökning av predikoverksamheten före den här ordningens slut. I februari 1943 inrättades Vakttornets Bibelskola Gilead för att utbilda heltidstjänare för missionärstjänst i främmande länder. Senare det året fogades ett särskilt övningsprogram för förkunnartjänsten till de möten som Jehovas vittnen höll varje vecka.

År 1950 började Sällskapet ge ut delar av New World Translation of the Holy Scriptures, en modern engelsk översättning av Bibeln från grundspråken. Denna noggranna, lättförståeliga bibelöversättning, som framställs till en låg kostnad på Sällskapets pressar, har varit till stor hjälp i predikoverket. Hittills har mer än 84 miljoner exemplar tryckts på 24 språk.

År 1994 var det nästan fem miljoner Jehovas vittnen som tog del i predikoverket i mer än 230 länder och öar i havet. Vid firandet av åminnelsen av Kristi död, det möte som har den högsta närvarosiffran, var år 1994 sammanlagt 12.288.917 personer närvarande i 75.573 församlingar.

Att Gud verkligen använder Jehovas vittnen kommer till synes i att de fortsätter att vara verksamma i hans tjänst, i att de är eniga världen över, i att de nitiskt försvarar Jehovas namn och predikar om hans kungarike, i att de har rena moralnormer, i att de godtar hela Bibeln som Guds ofelbara ord och i att de är fria från vidskepelse och spiritism.

Följande avsnitt visar hur du kan dra nytta av denna återställelse av sann tillbedjan av Gud.

• Vilka grundläggande läror i Bibeln skilde bibelforskarna från olika kyrkosamfund?

• Vilken organisatorisk utveckling fick bibelforskarna uppleva fram till år 1918?

• Hur kan man säga att gruppen av smorda bibelforskare utgjorde ”den trogne och omdömesgille slav” som omtalas i Matteus 24:45—47?

• Vilken förståelse av Guds uppsåt stimulerade i hög grad utökningen av predikoverksamheten?

• Vilket syfte tjänar namnet Jehovas vittnen?

• Vad vittnar om att Gud verkligen använder Jehovas vittnen?

[Bilder på sidan 8]

C. T. Russell år 1879

Numret för juli 1879

En grupp bland de första bibelforskarna i Pittsburgh i Pennsylvania

[Bilder på sidan 9]

Huvudkontoret, 1889—1909, Pittsburgh, Pennsylvania

Huvudkontoret, 1909—1918, Brooklyn, New York

Bostäder vid huvudkontoret, 1909—1926, Brooklyn, New York

[Bilder på sidan 10]

Jehovas vittnens världshögkvarter, Brooklyn, New York, USA

Längst upp till vänster: Kontor

Längst upp till höger: Bostäder

Längst ner till vänster: Tryckeri

Längst ner till höger: Lager och distribution

[Bilder på sidan 11]

Radioutsändning med J. F. Rutherford

Sällskapet Vakttornets första rotationspress som sköttes av personer som villigt ställde sig till förfogande

Nya Världens översättning av Bibeln, som nu tryckts på 24 språk