Begreppet kommer in i judendomen, kristendomen och islam
”Religion är bland annat ett försök att få de troende att försonas med tanken att de en dag måste dö. Människor blir lovade en bättre tillvaro bortom graven eller en återfödelse eller bådadera.” — GERHARD HERM, TYSK FÖRFATTARE.
1. På vad grundar de flesta religioner sitt löfte om ett liv efter döden?
PRAKTISKT taget alla religioner lovar människor ett liv efter detta, ett löfte som helt vilar på tron att människan har en odödlig själ, som vid döden far till en annan sfär eller vandrar över i en annan varelse. Som vi såg i föregående avsnitt har tron på människans odödlighet redan från början varit en integrerande del av österländska religioner. Men hur är det då med judendomen, kristendomen och islam? Hur kom denna lära att bli en central del av dessa trosläror?
Judendomen införlivar grekiska uppfattningar
2, 3. Lär, enligt Encyclopaedia Judaica, de heliga hebreiska skrifterna att själen är odödlig?
2 Judendomens rötter går så långt tillbaka i tiden som till Abraham, som levde för omkring 4.000 år sedan. De heliga hebreiska skrifterna började skrivas på 1500-talet f.v.t. och fullbordades vid den tid då Sokrates och Platon utvecklade teorin om själens odödlighet. Lärde dessa skrifter att själen är odödlig?
3 Så här svarar Encyclopaedia Judaica: ”Det var först under den postbibliska perioden som en tydlig och bestämd lära om själens odödlighet blev vedertagen . . . och blev en av hörnstenarna i den judiska och kristna tron.” Det hette också: ”Under den bibliska perioden betraktades människan som en helhet. Själen var således inte klart åtskild från kroppen.” De tidiga judarna trodde på de dödas uppståndelse, vilket ”skall skiljas från tron på . . . själens odödlighet”, påpekar det uppslagsverket.
4–6. Hur kom läran om själens odödlighet att bli en av judendomens ”hörnstenar”?
4 Hur blev då läran en av judendomens ”hörnstenar”? Historien ger svaret. Genom ett blixtkrig erövrade Alexander den store år 332 f.v.t. stora delar av Mellersta Östern. När han anlände till Jerusalem, välkomnade judarna honom med öppna armar. Enligt den under det första århundradet verksamme historikern Flavius Josephus visade de honom profetian i Daniels bok, som hade skrivits över 200 år dessförinnan och där hans erövringar i rollen som ”Greklands kung” klart beskrivs. (Daniel 8:5–8, 21) Alexanders efterträdare fortsatte med hans plan att hellenisera det grekiska väldet, dvs. att sprida det grekiska språket och den grekiska kulturen och filosofin till alla delar av det. En sammansmältning av den grekiska och den judiska kulturen var ofrånkomlig.
5 I början av 200-talet f.v.t. påbörjades den första översättningen av de hebreiska skrifterna, kallad Septuaginta, till grekiska. Genom den översättningen kom många icke-judar att få respekt för judarnas religion och bli förtrogna med den, och en del övergick också till den. Judarna å sin sida blev insatta i grekiskt tänkande, och några blev även filosofer, vilket var något helt nytt för dem. En sådan judisk filosof var Filon från Alexandria, som levde under första århundradet v.t.
6 Filon vördade Platon och försökte förklara judendomen i grekiska filosofiska termer. Som det sägs i boken Heaven—A History: ”Genom att skapa en unik syntes av platonsk filosofi och biblisk tradition banade Filon väg för senare kristna [och judiska] tänkare.” Och vad trodde då Filon om själen? Boken fortsätter: ”Enligt honom återförs själen vid döden till sitt ursprungliga, prenatala tillstånd. Eftersom själen tillhör andevärlden, blir det kroppsliga livet blott och bart en flyktig, och ofta olycklig, episod.” Bland de judiska tänkare som trodde på själens odödlighet var den kände judiske läkaren Isaac Israeli på 900-talet och den tysk-judiske filosofen Moses Mendelssohn på 1700-talet.
7, 8. a) Hur beskriver Talmud själen? b) Vad säger senare litteratur om judisk mystik om själen?
7 Talmud har också haft stort inflytande på judiskt tänkesätt och liv. Den är en skriven sammanfattning av den så kallade muntliga lagen och de kommentarer och förklaringar som senare gjorts till den, och den sammanställdes av rabbiner från 100-talet v.t. och in i medeltiden. ”Talmuds rabbiner”, heter det i Encyclopaedia Judaica, ”trodde att själen fortsatte att existera efter döden.” Talmud talar rentav om att de döda kontaktar de levande. I Encyclopædia of Religion and Ethics heter det: ”[Rabbinerna] trodde, antagligen på grund av påverkan från platonismen, att själen hade existerat tidigare.”
8 Längre fram går man i kabbalan, dvs. senare litteratur om judisk mystik, till och med så långt som till att lära reinkarnation. Angående denna trosuppfattning heter det i The New Standard Jewish Encyclopedia: ”Tanken verkar ha uppkommit i Indien. . . . I kabbalan dyker den först upp i boken Bahir, och sedan, från och med Zohar, blev den allmänt accepterad av mystikerna och spelar en viktig roll i den chassidiska tron och litteraturen.” Reinkarnationsläran är numera allmänt accepterad som en judisk lära i Israel.
9. Vilken inställning till själens odödlighet har man nu inom de flesta judiska riktningar?
9 Tanken på själens odödlighet kom alltså in i judendomen genom påverkan av grekisk filosofi, och den läran är nu accepterad av de flesta av dess riktningar. Hur kom då den läran in i kristendomen?
”Kristendomen” omfattar Platons tankar
10. Vilken slutsats drog en känd spansk författare och filosof om Jesu tro på själens odödlighet?
10 Den sanna kristendomen började med Kristus Jesus. Miguel de Unamuno, en känd spansk 1900-talsförfattare och filosof, skrev om Jesus: ”Han trodde enligt judiskt synsätt på en uppståndelse i köttet och inte enligt [grekiskt] platonskt synsätt på själens odödlighet. . . . Bevisen för detta kan man se i vilken ärligt uttolkande bok som helst.” Miguel de Unamuno drog slutsatsen: ”Själens odödlighet . . . är en hednisk filosofisk lära.”
11. När började grekisk filosofi tränga in i kristendomen?
11 När och hur trängde denna ”hedniska filosofiska lära” in i kristendomen? The New Encyclopædia Britannica påpekar: ”Från mitten av 100-talet e.Kr. började kristna med en viss utbildning i grekisk filosofi tycka att de, både för att tillfredsställa sitt eget intellekt och för att omvända bildade hedningar, behövde få uttrycka sin tro i termer från grekisk filosofi. Den filosofi som passade dem bäst var platonismen.”
12–14. Vilken roll spelade Origenes och Augustinus i fråga om att sammansmälta platonsk filosofi med ”kristendomen”?
12 Origenes av Alexandria (c:a 185–254 v.t.) och Augustinus av Hippo (354–430 v.t.) var två sådana tidiga filosofer som utövade ett stort inflytande på ”kristendomens” läror. Angående dem heter det i New Catholic Encyclopedia: ”Det var först med Origenes i Östern och sankt Augustinus i Västern som själen blev vedertagen som ett andligt väsen och ett filosofiskt begrepp utformades om dess natur.” På vad grundade Origenes och Augustinus sina tankar om själen?
13 Origenes var lärjunge till Klemens av Alexandria, som var ”den förste av fäderna som tydligt lånade från den grekiska traditionen om själen”, heter det i New Catholic Encyclopedia. Origenes måste ha påverkats djupt av Platons tankar om själen. ”[Origenes] införlivade hela det kosmiska dramat om själen, som han lånat från Platon, i den kristna läran”, konstaterade teologen Werner Jaeger i The Harvard Theological Review.
14 Augustinus betraktas av några inom kristenheten som antikens störste tänkare. Innan Augustinus vid 33 års ålder omvändes till ”kristendomen” var han mycket intresserad av filosofi och hade blivit nyplatonist.a Hans tänkesätt förblev nyplatonskt också efter hans omvändelse. ”Det var i hans sinne som Nya testamentets religion fullständigast sammansmältes med den grekiska filosofins platonska tradition”, heter det i The New Encyclopædia Britannica. Och New Catholic Encyclopedia erkänner att Augustinus’ ”lära [om själen], som kom att bli norm i Västerlandet till slutet av 1100-talet, till stor del är hämtad . . . från nyplatonismen”.
15, 16. Ändrade intresset på 1200-talet för Aristoteles’ läror kyrkans ståndpunkt när det gällde läran om själens odödlighet?
15 Mycket på grund av den goda tillgången på verk på latin av arabiska lärda, med omfattande kommentarer angående Aristoteles’ skrifter, vann Aristoteles’ läror popularitet i Europa på 1200-talet. En katolsk teolog och filosof vid namn Thomas av Aquino var djupt imponerad av Aristoteles’ tankar, och på grund av hans skrifter kom Aristoteles’ uppfattningar att utöva större inflytande på kyrkans lära än vad Platons hade gjort. Men den utvecklingen påverkade inte läran om själens odödlighet.
16 Aristoteles lärde att själen var oskiljaktigt förbunden med kroppen och att själen inte fortsatte att existera för sig själv efter döden och att om det fanns något evigt i människan, så var det ett abstrakt och opersonligt intellekt. Det synsättet var inte i linje med kyrkans lära om att en människas själ lever vidare efter döden. Aquino modifierade därför Aristoteles’ uppfattning om själen och försäkrade att det fanns förnuftsskäl som bevisade att själen var odödlig. Kyrkans lära om själens odödlighet förblev således oförändrad.
17, 18. a) Innebar reformationen på 1500-talet en reform av läran om själen? b) Vad tror man inom de flesta kyrkosamfund i kristenheten om själens odödlighet?
17 Intresset för Platon väcktes på nytt under den tidiga renässansen på 1300- och 1400-talen. Den berömda italienska släkten Medici medverkade även till grundandet av en akademi i Florens för att främja studier av Platons filosofi. Under 1500- och 1600-talen avtog intresset för Aristoteles. Och reformationen på 1500-talet innebar inte någon reformation av läran om själen. Även om de protestantiska reformatorerna tog strid om läran om skärselden, godtog de läran om evig pina eller evig lycksalighet.
18 Läran om själens odödlighet finns således i de flesta kyrkosamfund inom kristenheten. En amerikansk filosof och psykolog, som lagt märke till detta, skriver: ”För flertalet människor i västvärlden innebär religion faktiskt odödlighet och inget annat. Gud är den som skapar odödlighet.”
Odödlighet och islam
19. När grundades islam, och av vem?
19 Islam började i och med att Muhammed vid omkring 40 års ålder fick en kallelse att bli profet. Det är en allmän uppfattning bland muslimer att han fick sina uppenbarelser under en period på mellan 20 och 23 år, från omkring år 610 v.t. till sin död år 632 v.t. Dessa uppenbarelser finns nedtecknade i Koranen, muslimernas heliga bok. Vid den tid då islam kom till hade redan det platonska begreppet om en själ trängt in i judendomen och kristendomen.
20, 21. Vad tror muslimerna om ett liv efter detta?
20 Muslimerna menar att deras tro är höjdpunkten av de uppenbarelser som gavs åt forna tiders trogna hebréer och kristna. Koranen citerar både de hebreiska och de grekiska skrifterna. Men när det gäller läran om själens odödlighet skiljer sig Koranen från dessa skrifter. Koranen lär att människan har en själ som lever vidare efter döden. Den talar också om de dödas uppståndelse och en domens dag och att själens slutliga öde är att antingen få leva i en himmelsk lustgård eller straffas i ett brinnande helvete.
21 Muslimerna menar att en död människas själ kommer till barzakh, en ”skiljevägg”, vilket betecknar den plats eller det tillstånd där människor kommer att vara efter döden och före domen. (Sura 23:102, 103) Själen befinner sig där och är vid medvetet liv, och om personen i fråga har varit ond, får hans själ undergå något som kallas ”Dödens straff”, och om han har varit trogen, får hans själ åtnjuta lycka. Men de trogna måste också genomgå vissa kval på grund av de få synder som de har begått under sin livstid. På domens dag lämnar alla detta övergångsstadium och går sitt eviga öde till mötes.
22. Vilka olika teorier om själens öde framförde vissa arabiska filosofer?
22 Medan begreppet själens odödlighet kom in i judendomen och kristendomen genom platonskt inflytande, byggdes det in i islam redan från början. Därmed inte sagt att inte arabiska lärda män har försökt förena islamiska läror med grekisk filosofi. Den arabiska världen påverkades faktiskt mycket av Aristoteles’ verk. Och sådana ansedda arabiska filosofer som Avicenna och Averroës vidareutvecklade Aristoteles’ tankar. Men i sina försök att samordna grekiska tankar med den muslimska läran om själen utvecklade de andra teorier. Avicenna förklarade exempelvis att människosjälen är odödlig, medan Averroës argumenterade emot den tanken. Men oavsett dessa synpunkter tror muslimerna fortfarande på läran om själens odödlighet.
23. Vad är judendomens, ”kristendomens” och islams ståndpunkt när det gäller själens odödlighet?
23 Det är således uppenbart att både judendomen, ”kristendomen” och islam lär att själen är odödlig.
[Fotnot]
a På 200-talet utvecklade Plotinos, en anhängare av nyplatonismen, i Rom en ny version av Platons filosofi.
[Bild på sidan 14]
Alexander den stores erövringar ledde till en sammansmältning av den grekiska och den judiska kulturen
[Bilder på sidan 15]
Origenes, upptill, och Augustinus försökte sammansmälta platonsk filosofi med ”kristendomen”
[Bilder på sidan 16]
Avicenna, upptill, förklarade att människosjälen är odödlig, medan Averroës argumenterade emot den tanken