DEL TRE
Sårade känslor – När vi har ”orsak till klagomål”
”En syster i min församling anklagade mig för att ha stulit pengar av henne. Ryktet spred sig i församlingen och vännerna började ta parti. Men så småningom fick systern reda på något som visade att jag var oskyldig. Även om hon bad om ursäkt, så kände jag att jag aldrig kunde förlåta henne med tanke på vad hon gjort mot mig.” (Linda)
KAN du förstå hur Linda kände sig? Hon hade verkligen blivit djupt sårad. Tyvärr kan någons uppförande göra andra så illa berörda att de tar andlig skada. Har du varit med om något liknande?
Kan någon ”skilja oss från Guds kärlek”?
Det kan vara svårt att förlåta någon som sårat oss, speciellt om det är en medtroende. Kristna ska ju vara kärleksfulla mot varandra. (Johannes 13:34, 35) Om en broder eller syster behandlat oss illa kan det göra riktigt ont, och besvikelsen kan vara svår att komma över. (Psalm 55:12)
Bibeln säger att kristna ibland kan ha ”orsak till klagomål mot” varandra. (Kolosserna 3:13) Fastän vi vet att det är så, är det kanske först när vi själva råkar ut för det som vi inser hur jobbigt det kan vara. Så vad kan man göra då? De här tre bibliska principerna kan vara till hjälp:
Vår himmelske Far vet allt. Jehova ser allt som händer, och han är fullt medveten om din situation. (Hebréerna 4:13) Om du har det jobbigt vet Jehova det, och han berörs starkt. (Jesaja 63:9) Så ingenting, inte heller en medtroende, kan ”skilja oss från Guds kärlek”. Varken motgångar, prövningar ”eller något annat” kan få Jehova att sluta älska oss. (Romarna 8:35, 38, 39) Så om Jehova inte tillåter att något eller någon kommer mellan oss och honom, visst borde inte vi heller tillåta det?
Att förlåta är inte detsamma som att acceptera. Förlåtelse innebär inte att man ser genom fingrarna med det som hänt. Att förlåta någon betyder inte heller att man ursäktar, rättfärdigar eller förringar att någon sårat en. Jehova godkänner inga synder, men han förlåter dem när det finns skäl till det. (Psalm 103:12, 13; Habackuk 1:13) Så när han uppmanar oss att förlåta andra, ber han oss att efterlikna honom. Jehova är ju ”inte förbittrad för evigt”. (Psalm 103:9; Matteus 6:14)
Bitterhet får oss att må dåligt. Hur då? Tänk dig in i det här scenariot. Du plockar upp en sten från marken och håller ut den med utsträckt arm. Det skulle inte vara någon konst att hålla den så en kort stund. Men vad händer om du försöker hålla den lite längre? Hur länge skulle du orka hålla den – i några minuter, en timme eller ännu längre? Även om stenen inte har blivit tyngre, skulle du efter ett tag bli väldigt trött i armen. Ju längre du håller den, desto tyngre kommer den att kännas. Något liknande händer när man blir bitter. Ju längre man är upprörd över något, desto tyngre blir det att bära. Även om man bara är sur på någon, skulle det kunna skada en med tiden. Det är inte konstigt att Jehova uppmanar oss att inte älta vad som hänt eller låta bitterheten ta över. Det är till vårt eget bästa att vi släpper det och går vidare. (Ordspråksboken 11:17)
Det är till vårt bästa att vi släpper det och går vidare.
”Det var som om Jehova talade direkt till mig”
Linda, som blev orättvist behandlad av en syster, fastnade inte i sina sårade känslor. Vad hjälpte henne? Hon började tänka på vad Bibeln säger om förlåtelse. (Psalm 130:3, 4) Linda kunde gå vidare genom att påminna sig att Jehova förlåter oss när vi förlåter andra. (Efesierna 4:32–5:2) Så här säger hon om principerna som berörde henne: ”Det var som om Jehova talade direkt till mig.”
Med tiden kunde Linda lägga allt bakom sig. Hon förlät sin syster, och nu är de goda vänner. Linda fortsätter att tjäna Jehova, och du kan vara övertygad om att han vill hjälpa dig att också göra det.