33 JEHOJADA
Han skyddade den kungliga släktlinjen
JEHOJADA var gammal, men han hade fortfarande fullt upp i tjänsten för Jehova och brann för att göra hans vilja. Han var överstepräst i templet i Jerusalem, så det var hans ansvar att hjälpa folket att tillbe Jehova på rätt sätt. Men det var inte lätt, eftersom många hade börjat tillbe falska gudar och gjorde sådant som var ont.
Mycket av ondskan i landet berodde på en kvinna som hette Atalja. Hon var dotter till kung Ahab och drottning Isebel som hade styrt över Israel. De var så onda att Jehova hade bestämt att hela deras släkt skulle utplånas. Trots att Atalja var gift med kungen i Juda hatade hon ren tillbedjan. När hennes man dog blev hennes son kung, men Jehova såg till att han blev avrättad. Då tog Atalja själv över tronen. Det var något som gick emot Jehovas vilja, eftersom han bara valde ut män som var avkomlingar till David till att styra över hans folk. Atalja ville säkra sin ställning som drottning och gav order om att man skulle döda alla tronarvingar, alltså hennes egna barnbarn!
En överstepräst och hans fru riskerade livet för att rädda en liten pojke från att bli dödad av en ond drottning.
Jehojada var gift med en modig ung kvinna som hette Jehoseba (också kallad Jehosabat) och som var dotter till en av kungarna i Juda. Hon och hennes man kunde bara inte låta Atalja döda alla pojkar i Davids släktlinje, för Jehova hade ju lovat att en avkomling till David skulle styra för alltid. (2 Sam. 7:12, 13) Så Jehoseba bestämde sig för att skydda en av arvingarna, en liten pojke som hette Jehoas och som var knappt ett år gammal. Hon tog mod till sig och smugglade ut den lille pojken ur palatset. Sedan tog hon med pojken och hans amma till sin man, översteprästen Jehojada, och de gömde honom i ett rum i templet.
I sex år höll Jehojada Jehoas gömd i templet och skyddade honom där. Det här måste ha varit en svår situation, för om Atalja hade upptäckt vad de höll på med hade hon säkert dödat dem alla. Till slut kom dagen då Jehojada bestämde sig för att avslöja den stora hemligheten. Han kallade till sig fem militärbefälhavare som han visste var lojala mot Jehova, och så berättade han för dem att en arvinge till Davids tron levde. Sedan beordrade han dem att ställa upp 500 soldater på olika platser runt omkring templet. Soldaterna, som var beväpnade med sköldar och vapen från templet, stod uppställda omkring pojken medan Jehojada krönte honom till kung. Folket applåderade och ropade av glädje, och när Atalja hörde det skyndade hon sig dit.
När hon kom in på templets förgård förstod hon genast vad som höll på att hända och gjorde ett sista desperat försök att behålla makten. Hon skrek ”Förräderi! Förräderi!” trots att det egentligen var hon som hade gjort sig skyldig till det brottet. Hon kanske trodde att hon skulle få uppbackning av folket, men i så fall hade hon fel. Jehojada lät sig inte skrämmas, utan befallde befälhavarna att föra ut den onda drottningen från templet. De gjorde det, och sedan avrättade de henne utanför tempelområdet. Jehova hade tidigare bestämt att ”hela Ahabs hus ... [skulle] förgås”, och Atalja kan ha varit den sista i Ahabs familj som blev avrättad. (2 Kung. 9:8)
Efter det här gjorde Jehojada något annat väldigt viktigt. Han såg till att folket och den unge kungen gav ett högtidligt löfte om att vara lojala mot Jehova. Han såg också till att man förstörde baalstemplet och dödade prästen som tjänade där. Efter det gjorde han sitt bästa för att hjälpa Jehoas att bli en bra och lojal kung. Jehojada fortsatte att ha ett gott inflytande på Jehoas ända fram till sin död vid 130 års ålder. Han blev begravd bland kungarna som hade styrt i Jerusalem. Och det var en stor ära, för översteprästen brukade inte begravas där.
Efter att Jehojada hade dött försämrades Jehoas förhållande till Jehova drastiskt. Han lät sig påverkas av Judas avfälliga furstar och började uppmana folket att tillbe falska gudar. Och när Jehova sände profeter för att få honom att ändra sig vägrade han lyssna på dem. En av dem som vågade stå upp för det som var rätt var Jehojadas son Sakarja. Han frågade folket: ”Varför överträder ni Jehovas bud?” Då befallde Jehoas att Sakarja skulle avrättas. Sakarja var modig och lojal ända in i det sista, precis som hans pappa hade varit. Och hundratals år senare pratade Jesus gott om Sakarja. Jesus och Jehova glömmer aldrig dem som är lojala och modiga.
Läs skildringen i Bibeln:
Prata om:
Hur visade Jehojada att han var modig och litade på Jehova?
Gräv djupare
1. Vad säger en del bibelkännare om ”den kariska livvakten” som hjälpte Jehojada att döda Atalja? (2 Kung. 11:4, 19, fotnot; it ”Kariska livvakten”)
2. Vad kan ”Vittnesbördet” syfta på, och varför satte Jehojada det på Jehoas? (2 Kung. 11:12, fotnot; w91 1/2 s. 31 § 5, 6) BILD A
Bild A
3. Varför befallde Jehoas att man skulle renovera Jehovas hus? (2 Krön. 24:4–7, 11–14; it ”Jehoas” nr 1 § 5)
4. Sakarja var son till Jehojada, så varför kallade Jesus honom ”Berekjas son”? (studienoten ”Berekjas son” till Matt. 23:35, nwtsty)
Fundera och praktisera
Jehojada var förmodligen över 100 år när han gömde Jehoas. Hur kan hans exempel vara uppmuntrande för äldre bröder och systrar? (Ps. 92:12, 14) BILD B
Bild B
Det gick bra för Jehoas när han lyssnade på Jehojada. Vad kan ungdomar lära sig av det?
Hur kan du vara lika modig som Jehojada?
Se den större bilden
Vad lär den här skildringen dig om Jehova?
Hur hänger den här skildringen ihop med Jehovas avsikt?
Vad skulle du vilja fråga Jehojada när han får uppstå?
Ta reda på mer
Vad kan barn lära sig av Jehoas när det gäller att välja vänner?
”Jehoas valde fel vänner och övergav Jehova” (w09 1/4 s. 24, 25)
Hur följer vår organisation Jehojadas exempel när det handlar om ekonomiska bidrag, och hur påverkar det oss?