52 MARKUS
”Jag har stor hjälp av honom”
JESUS hade precis blivit gripen, bunden och bortförd av en beväpnad folkskara. Alla apostlarna hade övergett honom, men Bibeln berättar om ”en ung man” som vågade följa efter honom. Efter ett tag upptäckte folkskaran honom och försökte gripa honom. Men de lyckades inte. Allt de fick tag i var hans linneplagg, så den unge mannen ”kom undan naken” (vilket kan betyda ”utan ytterkläder”). Den här händelsen finns bara med i Markus evangelium, så många har dragit slutsatsen att den här modige unge mannen var Markus själv.
Markus, som också kallades Johannes, bodde i Jerusalem. Han kan ha bott tillsammans med sin mamma, och hon verkar ha haft det gott ställt. Efter att Jesus hade dött brukade församlingen samlas hemma hos henne. Det var dit aposteln Petrus kom sent en kväll när en ängel hade befriat honom från fängelset. Så Markus lärde antagligen känna många av Jesus apostlar och lärjungar, och han blev säkert inspirerad av deras mod.
Omkring år 46 v.t. kom Markus kusin Barnabas och aposteln Paulus till Jerusalem. De såg potential hos den unge Markus, och han fick följa med dem tillbaka till Antiokia. Ungefär ett år senare frågade Paulus och Barnabas om Markus ville följa med dem på en missionsresa. Markus tackade ja och blev medhjälpare till de här nitiska missionärerna.
Det var modigt av Markus att följa med på den här resan eftersom det kunde innebära en del svårigheter och faror. När Paulus längre fram skrev om sina resor sa han att han hade ”mött faror från floder och faror bland rövare, ... faror i städerna, i vildmarken ... [och] på havet”. (2 Kor. 11:26) Markus, som var medhjälpare till de här två respekterade bröderna, behövde vara beredd att göra vad de än bad honom om. Kände han efter ett tag att den här uppgiften blev för mycket för honom? Det står inget i Bibeln om det, men det sägs att Markus lämnade Paulus och Barnabas när de kom till Pamfylien och att han återvände hem till Jerusalem. Både Paulus och Barnabas blev säkert besvikna över det här – men mest besviken blev Paulus.
En tid efter att Paulus och Barnabas hade kommit tillbaka från sin långa resa började de planera nästa. Barnabas ville ge Markus en andra chans och ta med honom på resan, men det tyckte Paulus var en dålig idé. Han kanske kände att Markus var opålitlig. Paulus och Barnabas hade väldigt starka åsikter om det här, och de började gräla hetsigt om saken. Barnabas bestämde sig för att ta med Markus till Cypern, där de fortsatte att predika. Och Paulus hittade en annan reskamrat och gav sig av på sitt håll.
Man kan bara föreställa sig hur det här kändes för Markus. Paulus, som han verkligen såg upp till, var riktigt besviken på honom. Och Markus var anledningen till att Paulus och Barnabas, två väldigt nära vänner, hade valt att gå skilda vägar. Var Markus besviken på sig själv? Eller kände han sig missförstådd eller orättvist behandlad? Även om han kan ha haft sådana känslor lät han inte det hindra honom från att tjäna Jehova.
Markus gick miste om ett spännande uppdrag, men han gav inte upp för det.
Markus fortsatte att göra sitt bästa för att hjälpa sina medtroende. Omkring år 60 eller 61 satt Paulus i husarrest i Rom, och då skrev han ett brev där han nämnde att Markus var hos honom. Paulus sa att Markus hade varit ”ett stort stöd” för honom. Och någon gång mellan år 62 och 64 dyker Markus upp igen i bibelskildringen, den här gången i ett av Petrus brev. Det verkar som att Markus hade rest hela vägen till Babylon för att hjälpa och stötta Petrus, som nu hade blivit gammal. Det här måste ha betytt mycket för Petrus, och i brevet kallade han till och med Markus för sin son. Petrus berättade säkert om många av de saker som han hade upplevt tillsammans med Jesus. När Markus sedan skrev sitt evangelium, antagligen i Rom, tog han med en del detaljer som han förmodligen hade hört från Petrus.
Sista gången Markus nämns i Bibeln är i Paulus andra brev till Timoteus. Paulus satt i fängelse igen, och han bad Timoteus komma dit och ta med sig Markus. Varför ville Paulus att Markus skulle följa med? Han sa: ”För jag har stor hjälp av honom i min tjänst.” Både Timoteus och Markus var säkert väldigt glada över att få träffa sin käre vän och få möjlighet att uppmuntra honom under hans sista tid i livet. Markus mötte en del motgångar i livet, men trots det var han modig och fortsatte att göra allt han kunde för att hjälpa sina medtroende. Vi förstår att Jehova måste ha älskat honom väldigt mycket!
Läs skildringen i Bibeln:
Prata om:
Hur visade Markus att han var modig och litade på Jehova?
Gräv djupare
1. Vad tyder på att Markus kom från en familj som hade det gott ställt? (w10 15/3 s. 6 § 6–s. 7 § 1)
2. Vad kan det ha inneburit att Markus var Barnabas och Paulus ”medhjälpare”? (Apg. 13:5; w10 15/3 s. 7 § 5)
3. Hur mycket reste Markus? (w10 15/3 s. 8 § 5–7) BILD A
Bild A: Några av de platser som Markus kan ha besökt.
4. Ge ett exempel på något som Markus skrev i sitt evangelium som Petrus troligen hade berättat för honom. (w08 1/2 s. 26 § 1)
Fundera och praktisera
Markus hade ingen framträdande roll som apostel eller profet, men han gick ödmjukt in för att hjälpa andra. Hur kan vi efterlikna honom?
Under en period gick Markus miste om privilegiet att få samarbeta med Paulus, men han fortsatte ändå att tjäna Jehova lojalt. I vilka situationer kan hans exempel hjälpa oss? BILD B
Bild B
Hur kan du vara lika modig som Markus?
Se den större bilden
Vad lär den här skildringen dig om Jehova?
Hur hänger den här skildringen ihop med Jehovas avsikt?
Hur känner du för att Markus blev utvald till att styra med Jesus i himlen?
Ta reda på mer
På vilket sätt är Markus evangelium unikt?
Använd berättelsen om Markus för att lära dina barn varför det är viktigt att fortsätta tjäna Jehova oavsett vad som händer.