ABINADAB

[Abinạdab] Betyder ”far är villig (ädel, frikostig)”.

1. En invånare i staden Kirjat-Jearim i Judas område omkring 14 km västnordväst om Jerusalem. I hans hus förvarades förbundsarken en tid.

När den heliga arken fördes upp från Bet-Semes, sedan den hade varit hos filistéerna i sju katastrofala månader, ställdes den i Abinadabs hus, och hans son Eleasar helgades till att vakta den. I detta hus blev arken kvar i omkring 70 år, tills David ordnade med att den flyttades till Jerusalem. Under transporten dog Ussa, en annan av Abinadabs söner, när Jehovas vrede flammade upp mot honom därför att han rörde vid arken och därigenom bröt mot befallningen i 4 Moseboken 4:15. (1Sa 6:20–7:1; 2Sa 6:1–7; 1Kr 13:6–10)

2. Isais andre son; en av Davids tre äldre bröder som drog ut i krig med Saul mot filistéerna. (1Sa 16:8; 17:13)

3. En av kung Sauls söner som dödades av filistéerna på berget Gilboa. (1Sa 31:2; 1Kr 9:39)

4. Far till en av de 12 fogdar som försåg kung Salomo med livsmedel. Denne fogde, ”Abinadabs son”, som också kallas Ben-Abinadab, gifte sig med Salomos dotter Tafat och fick i uppdrag att en månad om året leverera livsmedel till Salomos hushåll från hela Dors höjdsträckning. (1Ku 4:7, 11)