ADAR

[ạdar]

Efter landsflykten namnet på den 12:e månmånaden i judarnas religiösa kalender, den 6:e i deras borgerliga kalender. (Est 3:7) Adar motsvarar senare hälften av februari och första hälften av mars. Det är efter månaden adar som skottmånaden, kallad veadar, dvs. den andra adar, läggs till vissa år.

I denna månad, som avslutade vinterperioden och inledde våren, började johannesbrödträden blomma i vissa delar av Palestina, och i de varma låglänta områdena var apelsin- och citronträdens frukter mogna för skörd.

På tillskyndan av sin statsminister, Haman, utfärdade perserkungen Ahasveros ett påbud om att alla judar i hans rikes provinser skulle utrotas den 13 adar. Ett nytt påbud, utfärdat efter drottning Esters ingripande, gjorde det möjligt för judarna att vinna seger över sina fiender. Därefter befallde Mordokaj att den 14 och 15 adar skulle firas till minne av deras befrielse. (Est 3:13; 8:11, 12; 9:1, 15, 20, 21, 27, 28) Den här judiska högtiden är känd som purimfesten. Namnet är avlett av ordet ”’pur’, det vill säga lott”. (Est 9:24–26; se PURIM.)

Det var också i månaden adar som ståthållaren Serubbabel fullbordade återuppbyggandet av templet i Jerusalem. (Esr 6:15) På andra ställen i Bibeln omnämns den endast som ”tolfte månaden”. (2Ku 25:27; 1Kr 27:15; Jer 52:31; Hes 32:1)