MANDEL

(hebr.: luz [1Mo 30:37]; shaqẹdh [1Mo 43:11])

Mandelträdet (Amygdalus communis) hör till floran i Palestina, Libanon och vissa områden i Mesopotamien. Det tillhör familjen rosväxter och förekommer både vildväxande och odlat.

Det hebreiska namnet shaqẹdh betyder ordagrant ”den som vaknar”, vilket är mycket passande eftersom mandelträdet är ett av de första träden som blommar efter vintervilan – redan i slutet av januari eller i början av februari. Det är intressant att lägga märke till ordleken i Jeremia 1:11, 12, där det hebreiska ordet för ”mandelträd” (shaqẹdh) förbinds med uttrycket ”vaken” (shoqẹdh). Trädet kan bli upp till 5 m högt och är när det blommar täckt av ljuvliga rosa, ibland vita, blommor som sitter parvis. I Predikaren 12:5 används det blommande mandelträdet som en bild av att man blir vithårig när man blir gammal. Bladen är lansettlika och bladkanterna sågade. Mandeln (stenfruktens frö) är avlång och rundad i den ena änden och spetsig i den andra. Den har i alla tider ansetts vara en delikatess, och Jakob uppmanade sina söner att ta med sig bland annat mandlar som gåva när de återvände till Egypten. (1Mo 43:11) Ur kärnorna utvinns en eftertraktad olja; 10 kg kärnor ger ca 4,5 kg olja.

I tältboningen var kalkarna på lampställets armar formade som mandelblommor, utan tvivel på grund av dessa blommors utsökta skönhet. (2Mo 25:33, 34; 37:19, 20) Arons stav var en gren från ett mandelträd, och genom ett underverk knoppades staven och bar mogna mandlar på en enda natt, ett bevis på att Gud godkände honom som den smorde översteprästen. (4Mo 17:8)