AMMONIM

[Ạmmonim] Betyder ”folken”.

I 2 Krönikeboken 20:1 sägs det i den masoretiska texten att några av ”Ammonim [hebr.: ‛Ammōnịm]” drog ut tillsammans med Moabs och Ammons söner för att föra krig mot Jehosafat, Judas kung. King James Version lägger till ordet ”andra”, så att texten lyder: ”Moabs barn och Ammons barn och tillsammans med dem andra förutom ammoniterna.” En del översättningar återger uttrycket med ”en del av ammoniterna”, ”andra ammoniter” eller liknande (1917, SFB, Åk), men detta verkar inte logiskt, eftersom ammoniterna redan nämnts i versen. Biblia Hebraica Stuttgartensia (not) och de flesta nutida översättningar (JB, Me, RS, 1878, 2000) uppfattar det som att texten syftar på meuniterna, som omtalas i 2 Krönikeboken 26:7. Detta förutsätter att de två första konsonanterna (מע) i det hebreiska ordet Me‛unịm har kastats om genom ett avskrivningsfel, så att det i stället blivit ‛Ammōnịm. Något som möjligtvis stöder den här teorin är att längre fram i berättelsen om striden mot Jehosafat nämns ”folket från Seirs bergstrakt” (inte ”Ammonim”) som bundsförvanter till ammoniterna och moabiterna. (2Kr 20:10, 22, 23) De som utarbetade Septuaginta-översättningen använde det grekiska ordet Minaion för att återge det hebreiska ordet i 2 Krönikeboken 20:1. Det är samma ord som de använde om meuniterna, vilket visar att de uppfattade dem som identiska. (Se MEUNITER.)

Eftersom det inte med säkerhet kan sägas vilka som avses, har man i somliga översättningar, till exempel Isaac Leesers översättning och Nya världens översättning, valt att helt enkelt transkribera ordet så som det står i den masoretiska texten.