ATTAJ

[Ạttaj] Kortform i hebr. av Ataja.

1. Dotterson till Sesan, en avkomling av Juda genom Hesron. Sesan hade bara döttrar, och en av dem gav han åt sin egyptiske tjänare Jarha till hustru. Jarha blev far till Attaj, som blev far till en viss Natan. (1Kr 2:25, 34–36)

2. En av de 11 tappra gaditer som slöt sig till Davids här i vildmarken efter att ha gått över den översvämmade Jordan. (1Kr 12:8, 11–15)

3. Den andre av de fyra söner som Rehabeam fick med sin favorithustru Maaka, Absaloms dotterdotter. Attaj var således Salomos sonson och bror till kung Abia (Abiam). (2Kr 11:20, 21)