BAAL-MEON

[Bạal-Mẹon] Kortform av Bet-Baal-Meon.

En framträdande stad på högslätten i norra Moab. Tillsammans med Nebo, Kirjatajim och andra städer i området gavs den åt Rubens stam. (4Mo 32:37, 38; 1Kr 5:8) Rubeniterna, som gärna ville ha det här området för de fina betesmarkernas skull, byggde tydligen upp städerna igen och gav dem nya namn. I den äldre förteckningen i 4 Moseboken 32:3, 4 är Baal-Meon möjligen omnämnt under namnet ”Beon”. Längre fram kallar Josua staden Bet-Baal-Meon, som sannolikt var det fullständiga namnet. (Jos 13:17)

Det verkar som om Baal-Meon återerövrades av moabiterna under kung Mesas regering, förmodligen under senare hälften av 900-talet f.v.t. I inskriften på Mesastenen (rad 9) säger Mesa att han ”byggde [möjligen: befäste] Baal-Meon och anlade en reservoar där inne”. Längre ner i texten (rad 30) nämner han staden vid dess fullständiga namn, Bet-Baal-Meon. På en lerskärva som man funnit i Samaria (ostrakon 27) nämns dessutom en viss ”Baala, baal-meoniten”.

På 600-talet f.v.t. uttalade profeten Jeremia en varning från Gud till Moab och förutsade att landet skulle bli skövlat av Babylon. I förbindelse med det nämnde han några städer vid namn, däribland Bet-Meon (troligen Baal-Meon). (Jer 48:20–23) Hesekiel omnämner Baal-Meon som en av de moabitiska platser som skulle tas i besittning av ”orientalerna” (eller ”Österns söner”). (Hes 25:9, 10) Profanhistorien och arkeologiska undersökningar bekräftar att de här profetiorna har gått i uppfyllelse. (Se MOAB, MOABITER nr 2.)

Baal-Meon identifieras med Main, en stor ruinkulle 6 km västsydväst om Madaba och 12 km öster om Döda havet. Main ligger på en högslätt omkring 800 m över havet.