BAAL-SEFON

[Bạal-Sẹfon] Betyder ”nordens (nordgränsens) ägare”.

En geografisk punkt som används för att beskriva var Pi-Hahirot låg, dvs. den plats där israeliterna slog läger innan de gick över Röda havet. (2Mo 14:2; 4Mo 33:1–7) Sedan de hade brutit upp från Rameses slog de först läger i Sukkot och sedan i Etham ”vid randen av vildmarken”. (2Mo 13:20) Därefter befallde Jehova dem att ”vända om och slå läger framför Pi-Hahirot mellan Migdol och havet mitt emot Baal-Sefon”. Det var här som faraos vagnförare, ryttare och militärstyrkor höll på att hinna upp dem. (2Mo 14:2, 9)

Baal-Sefon var uppenbarligen en känd plats på den tiden, men det exakta läget är i dag osäkert. Den viktigaste faktorn vid identifieringen är naturligtvis israeliternas övergång av Röda havet, och berättelsen visar att de gick över på en plats där vattnet var tämligen djupt. Så är fallet först när man kommer så långt söderut som till norra änden av Suezviken. Därför förbinder somliga forskare Baal-Sefon med bergen i det området. I en ordbok sägs det: ”... nära Röda havet i Egypten, förmodligen berget Ataka”. (A Hebrew and English Lexicon of the Old Testament, Brown, Driver och Briggs, 1980, sid. 128) Detta berg ligger vid den norra änden av Suezviken, strax sydväst om den nutida staden Suez. Andra föreslår Jabal al-Galala, ett berg som ligger 40 km längre söderut. De menar att Migdol, som nämns tillsammans med Baal-Sefon i skildringarna, var ett vakttorn som stod strategiskt placerat på Jabal (berget) Ataqah. (Se PI-HAHIROT; UTTÅGET UR EGYPTEN.)