BABEL

[Bạbel] Betyder ”förvirring”, ”förbistring”.

En av de första städer som byggdes efter den stora översvämningen. Här skapade Gud ”förvirring i hela jordens språk”. (1Mo 11:9) Namnet är avlett av verbroten balạl, som betyder ”förvirra”, ”förbistra”. Invånarna, som betraktade staden som Guds regeringssäte, hävdade att namnet var sammansatt av orden bab (port) och ilu (gud) och alltså betydde ”guds port”.

Den ondskefulle Nimrod, som var ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”, lade grunden till sitt kungarike här i Babel ”i Shinars land”. (1Mo 10:9, 10) På denna slätt, som bildats av slam från floderna Eufrat och Tigris, fanns det ingen sten att använda som byggnadsmaterial, så man utnyttjade i stället de stora förekomsterna av lera. Man sade: ”Låt oss göra tegelstenar och bränna dem med hjälp av en bränningsprocess.” Eftersom det inte fanns någon kalk använde man asfalt som murbruk. (1Mo 11:3)

Babels trots mot Gud visade sig tydligt genom att man byggde ett religiöst torn som skulle ha ”sin spets i himlen”. Tornet byggdes inte för tillbedjan och lovprisning av Jehova, utan tillägnades en falsk religion uttänkt av människor. Anledningen till att man uppförde det var att man ville göra sig ”ett berömt namn”. (1Mo 11:4)

Den ungefärliga tiden för när tornet byggdes kan man komma fram till med hjälp av följande upplysningar: Peleg levde från 2269 till 2030 f.v.t. Hans namn betyder ”(upp)delning”, ”splittring”, och det sägs att ”i hans dagar delades jorden [dvs. jordens befolkning] upp”; Jehova ”skingrade dem över hela jordens yta”. (1Mo 10:25; 11:9) Sharkalisharri, som var kung i Agade (Akkad) på den patriarkaliska tiden, berättar i en text att han restaurerade ett tempeltorn i Babylon. Med andra ord fanns det en sådan byggnad i staden redan före hans regering.