BASAN
[Bạsan] Betyder möjligen ”bördig (stenfri) slätt”.
Ett stort område öster om Galileiska sjön. Basans ungefärliga gränser var i norr berget Hermon, i öster bergsryggen Hauran (Jabal ad-Duruz), i söder Gilead och i väster bergstrakten öster om Galileiska sjön. (5Mo 3:3–14; Jos 12:4, 5)
Basan bestod huvudsakligen av en högslätt med en genomsnittlig höjd av ca 600 m över havet. Landskapet är i stort sett flackt, men det finns några bergsryggar. Grunden är av vulkaniskt ursprung med hård, svart basalt, vilket gör att fuktigheten bevaras. Jordmånen är en blandning av rödbrun jord och tuff. Regn- och smältvatten som strömmade ner från berget Hermon bidrog till att göra hela landskapet till ett utmärkt jordbruksområde. Tack vare sin bördighet var slätten en rik kornbod, och det fanns fina betesmarker som gjorde området lämpligt för boskaps- och fåravel. Basans tjurar och baggar lovprisades i sånger och dikter och var symboler för rikedom, styrka och välstånd. (5Mo 32:14; Hes 39:18; Ps 22:12)
Basans slätter tycks till största delen ha varit trädlösa, men bergsryggarna var täckta av skogar med kraftiga träd (förmodligen ekar, som fortfarande förekommer i detta område). I profetiorna används dessa träd som en symbol för upphöjdhet. (Jes 2:13; Sak 11:1, 2) Hesekiel 27:5, 6 visar att de feniciska båtbyggarna i Tyros gjorde plankor av enträd från Senir och master av höga cedrar från Libanon, men till de starka årorna använde de Basans kraftiga träd.
Utan tvivel är det Basans bördighet som gör att det förbinds med andra fruktbara områden, till exempel Karmel och Libanon. (Jer 50:19; Jes 33:9) Jeremia nämner Basan och Libanon som utsiktspunkter där man skulle kunna stå och se den olycka som skulle komma över israeliternas land därför att de hade övergett Jehova. (Jer 22:20) Uttrycken ”Guds berg” och Basans ”berg med höga toppar” i Psalm 68:15, 16 kan möjligen avse bergsryggen Hauran (Jabal ad-Duruz). Zalmon (som omnämns i Ps 68:14) kan ha varit dess högsta topp.
Första gången området omtalas i den bibliska skildringen är tydligtvis i 1 Moseboken 14:5, där det nämns att rafaéerna (jättarna) i Ashterot-Karnajim besegrades av några invaderande kungar på Abrahams tid (före 1933 f.v.t.). Under israeliternas invasion (ca 1473 f.v.t.) blev Og, som var kung i Basan och den siste av de storväxta männen i detta område, besegrad och dödad, och landet blev bebott av israeliterna. (4Mo 21:33–35; 5Mo 3:1–3, 11; Jos 13:12) Manasses stam fick Basan som arvedel, men det tycks vara så att några från Gads stam längre fram bodde i den södra delen. (Jos 13:29–31; 17:1, 5; 1Kr 5:11, 16, 23)
De viktigaste städerna i Basan var Ashtarot (en av Ogs städer och senare en levitstad), Edrei (den gränsstad där Israel besegrade Og), Golan (som också blev en levitstad och en av de tre tillflyktsstäderna öster om Jordan) och Salka. (5Mo 4:41–43; Jos 9:10; 12:4, 5; 20:8, 9; 1Kr 6:64, 71) Enbart i Argobområdet fanns det 60 befästa städer, och än i dag finns det mängder av ruiner av forntida städer i området. (5Mo 3:3–5; se ARGOB nr 2.)
Under Salomos regering tillhörde Basan ett av de 12 områden som löd under fogdar, som hade till uppgift att sörja för livsmedel till kungens bord. (1Ku 4:7, 13)
Den viktigaste nord-sydliga vägen öster om Jordan, kallad ”kungsvägen”, gick genom Basan och staden Ashtarot, och detta, i kombination med Basans bördighet och närhet till Damaskus, gjorde att området utsattes för militära angrepp. Hasael, kungen i Damaskus, erövrade Basan när Jehu regerade (ca 904–877 f.v.t.), men det återerövrades av allt att döma under Jehoas regering (2Ku 10:32, 33; 13:25) eller åtminstone på Jerobeam II:s tid (ca 844–804 f.v.t.) (2Ku 14:25). Under Pekas regering (ca 778–759 f.v.t.) intogs hela området av den assyriske kungen Tiglat-Pileser III. (2Ku 15:29; 1Kr 5:26)
Efter landsflykten kom Basan så småningom under grekiskt styre, och längre fram blev det en av romarrikets viktigaste kornbodar. Det delades upp i fyra områden, och med undantag av det nordöstra området, som kallades Trakonitis, behöll dessa områden i viss mån de ursprungliga namnen: Gaulanitis i väster var uppkallat efter Golan, Auranitis i söder efter Hauran och det centralt belägna Batanea efter Basan. Bortsett från ett omnämnande av Trakonitis (Lu 3:1) nämns inte Basan i de kristna grekiska skrifterna. (Se HAURAN.)