BATSEBA

[Batsẹba] Betyder ”dotter av överflöd”; möjligen ”dotter av [född på] den sjunde [dagen]”.

Dotter till Eliam (Ammiel, 1Kr 3:5); möjligen sondotter till Ahitofel. (2Sa 11:3; 23:34) Hon var först gift med hettiten Uria, en av Davids väldiga krigare; längre fram blev hon, efter att ha varit inblandad i en av de mörkaste episoderna i Davids liv, hustru till David. (2Sa 23:39)

En vårkväll, när den vackra Batseba badade, fick en av hennes grannar, kung David, syn på henne från taket på sitt palats, och han upptändes av begär. När han fick veta att hennes make var ute i krig lät han hämta henne till palatset och låg med henne. ”Sedan återvände hon till sitt hus”, och efter en tid underrättade hon David om att hon var havande. För att dölja äktenskapsbrottet försökte David få Uria att ligga med sin hustru, men när planen misslyckades såg David till att Uria blev dödad i strid. Så snart som Batsebas sorgetid var över blev hon Davids hustru och födde barnet. (2Sa 11:1–27)

”Men det som David hade gjort var ont i Jehovas ögon.” Profeten Natan tillrättavisade kungen genom en illustration. Han framställde Batseba som ”ett enda litet tacklamm”, som en fattig man (Uria) ägde, och David som en rik man, som tog detta lamm för att laga till en måltid åt en besökare. David ångrade sig djupt (Ps 51), men barnet som fötts genom äktenskapsbrottet och som inte nämns vid namn dog. (Se DAVID.) Davids synd medförde ytterligare sorg och bedrövelse, när hans bihustrur skändades av hans son Absalom. (2Sa 11:27–12:23; 16:21, 22)

Batseba fann tröst hos sin ångerfulle man och kallade honom många gånger ”min herre”, precis som Sara hade sagt till sin man (1Ku 1:15–21; 1Pe 3:6), och med tiden födde hon honom en son som fick namnet Salomo och som Jehova älskade och välsignade. (2Sa 12:24, 25) Hon fick också tre andra söner, Simea, Sobab och Natan. Den sistnämnde blev en av Marias, Jesu mors, förfäder. Eftersom Josef härstammade från Salomo, kunde Jesu jordiska föräldrar, båda två, leda sin härstamning tillbaka till såväl Batseba som David. (1Kr 3:5; Mt 1:6, 16; Lu 3:23, 31)

Batseba framträder återigen i skildringen mot slutet av Davids 40 år långa regering. David hade med ed lovat henne: ”Din son Salomo skall bli kung efter mig.” När Salomos äldre halvbror Adonia kort före Davids död försökte tillskansa sig tronen, påminde Batseba därför på profeten Natans inrådan David om hans ed. Genast insatte David Salomo på tronen, och Batseba blev således kungamoder. (1Ku 1:5–37)

Sedan Salomos tron hade blivit befäst, gick Batseba in till honom och använde sitt inflytande och framställde en begäran från Adonia. Salomo steg genast upp och ”gick henne till mötes och böjde sig ner för henne”, och han lät ställa fram en tron åt henne, ”för att hon skulle sitta på hans högra sida”. Hennes begäran avslöjade emellertid bara Adonias dubbelspel, och Salomo lät döda honom. (1Ku 2:13–25)