BDELLIUMHARTS

(hebr.: bedhọlach)

Ett välluktande harts som till utseendet liknar myrra och som ibland används till utspädning av myrra. (Se också MYRRA.) Bdelliumharts utvinns ur ett träd (Commiphora africana) som hör hemma i nordvästra Afrika och i Arabien och även ur en besläktad art i nordvästra Indien. Dessa växter hör till ett släkte av små, risiga och taggiga träd eller buskar som har glest lövverk och växer på varma, soliga platser. När man gör ett snitt i barken sipprar det ut en väldoftande kådig vätska – harts. När hartset kommer ut ur trädet stelnar det snart, blir vaxartat och genomskinligt och påminner om en pärla.

I beskrivningen av landet Havila, som var kringflutet av floden Pison (en av de fyra floder som var förgreningar av den flod som gick ut från Eden), nämns de värdefulla ting som fanns i landet: guld, bdelliumharts och onyxsten. (1Mo 2:11, 12) I 4 Moseboken 11:7 beskrivs mannat som israeliterna samlade under vandringen i vildmarken, och det sägs att ”det såg ut som bdelliumharts”. Mannat hade tidigare liknats vid ”rimfrost på jorden”. (2Mo 16:14) Detta stämmer med att bdelliumharts är nästan vitt. I Josephus skildring av hur israeliterna försågs med manna omtalas bdellium som en ”välluktande krydda”. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 28 [i, 6]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 204)