BEN (1)

Betyder ”son”.

1. En levitisk musiker som var med när förbundsarken fördes till Jerusalem på Davids tid. (1Kr 15:15, 18)

2. Det hebreiska prefixet ben förekommer ofta i namn, t.ex. i Benjamin (som betyder ”högra handens son”) och Ben-Ammi (som betyder ”son till mitt folk [dvs. mina släktingar]”). I arameiska namn motsvaras det av bar, som i Barnabas (som betyder ”tröstens son”). (Apg 4:36) Det används inte bara om far-son-förhållanden, utan också om etnisk tillhörighet (”Israels söner [benẹ̄]” och ”kushiternas söner” [2Kr 35:17; Am 9:7]), om anknytning till en plats (”provinsens söner” [Esr 2:1]) eller om sådana som hör till en viss kategori (”orättfärdighetens söner”, ”profetson” [Hos 10:9; Am 7:14, not]).