BENAJA

[Benạja] Betyder ”Jehova har byggt”.

1. Son till den främste prästen Jehojada och far till åtminstone två söner, Ammisabad och Jehojada. (1Kr 27:5, 6, 34) Benaja var en väldig krigare som visade stort mod, men fastän han var ”mer framstående än de trettio” väldiga krigarna i Davids här ”nådde han inte samma rang som de tre”. (2Sa 23:20–23)

Benaja visade sin tapperhet på tre olika sätt: genom att slå ihjäl två av Moabs mäktiga hjältar, genom att oförskräckt stiga ner i en cistern och slå ihjäl ett lejon och genom att mot alla odds slå ihjäl en egyptisk jätte med hans eget spjut. (1Kr 11:22–24) Kung David satte denne modige man över sin livvakt. (1Kr 11:24, 25) Keretéerna och peletéerna, som stod under Benajas ledning, förblev lojala mot kungen under Absaloms och Adonias uppror. (2Sa 8:18; 15:18; 20:23; 1Ku 1:8, 10, 26; 1Kr 18:17) Benaja blev dessutom utsedd till att leda den tredje av de tolv häravdelningarna på 24 000 man som utförde tjänst en månad i taget. (1Kr 27:5, 6) När David hade blivit gammal hjälpte Benaja och keretéerna och peletéerna till vid kröningen av Salomo. (1Ku 1:32–40) Längre fram, när Salomo var kung, var det Benaja som fick i uppdrag att verkställa avrättningarna av Adonia, Joab och Simei, och Salomo satte honom dessutom över hären. (1Ku 2:24, 25, 28–46; 4:4)

2. En av Davids väldiga krigare; han var satt över den häravdelning som tjänstgjorde i den 11:e månaden; en pirgatonit av Efraims stam. (2Sa 23:30; 1Kr 11:31; 27:14)

3. En levitisk musiker som spelade på harpa i samband med att förbundsarken fördes till Jerusalem och ställdes i det tält som David hade gjort i ordning för den. (1Kr 15:18, 20; 16:1, 5)

4. En präst som på Davids tid blåste i trumpet när arken fördes till Jerusalem. (1Kr 15:24; 16:6)

5. En levit; en avkomling av Asaf. (2Kr 20:14)

6. En simeonit som möjligen levde på kung Hiskias tid. (1Kr 4:24, 36–43)

7. En levit som Hiskia utsåg till att vara med och ta hand om de frikostiga bidrag som folket kom med till Jehovas hus. (2Kr 31:12, 13)

8. Far till Pelatja, en av de onda furstarna som Hesekiel såg i en syn. (Hes 11:1, 13)

9, 10, 11, 12. Fyra män som på Esras uppmaning sände bort sina utländska hustrur tillsammans med sönerna. Dessa fyra var avkomlingar av Paros, Pahat-Moab, Bani respektive Nebo. (Esr 10:25, 30, 34, 35, 43, 44)