BRÖSTSTYCKE

Den heliga ficka i konstbroderi som Israels överstepräst alltid bar över sitt hjärta när han gick in i det heliga. Bröststycket (hebr.: chọshen) skulle tjäna som en ”påminnelse”. Det kallades tydligen ”domsbröststycket”, eftersom det innehöll urim och tummim, genom vilka Jehovas domar kunde uppenbaras. (2Mo 28:15, 29, 30)

I likhet med efoden gjordes bröststycket av finaste material – guld, blått garn, purpurrödfärgad ull, kermesrött garn och fint tvinnat lingarn. (2Mo 28:15) Samma material användes till de tio tältdukarna med broderade keruber, till förhänget som skilde det heliga från det allra heligaste och till avskärmningen för ingången till tältet. Allt material som behövdes hade israeliterna gett som frivilliga gåvor, och det hade bearbetats antingen av Besalel och Oholiab själva eller under deras ledning. (2Mo 26:1, 31, 36; 31:2–6; 35:21–29)

Tyget till bröststycket var tydligen en aln långt och ett fingerspann brett, så att det när det lades dubbelt bildade en fyrkantig ficka där urim och tummim kunde läggas. Bröststyckets framsida pryddes med 12 ädelstenar i fyra rader i infattningar av guld, tre ädelstenar i varje rad. På varje ädelsten var namnet på en av Israels stammar ingraverat. (2Mo 28:15–21, 28; 39:8–14; 3Mo 8:8) Ädelstenarna placerades kanske i den ordning de räknas upp, från höger till vänster (som man läser hebreiska). Det är inte möjligt att säga säkert vilken ädelsten som representerade vilken stam. (Se artiklarna om respektive ädelsten.)

Bröststycket fästes på efoden på följande sätt: Två snodda kedjor av rent guld fästes i två guldringar som satt i var sitt hörn av bröststyckets överkant. Kedjorna fästes sedan i två infattningar av guld på efodens axelstycken. Två andra guldringar fästes i var sitt hörn av bröststyckets nederkant på den sida som var vänd inåt mot efoden. Ett blått snöre bands mellan dessa ringar och två guldringar som satt nertill på efodens axelstycken, något ovanför efodens gördel. (2Mo 28:22–28; 39:15–21; se BILD, bd 2, sid. 1300.)