KANEL

(hebr.: qinnamọ̄n; grek.: kinnạmōmon)

Kanelträdet (Cinnamomum zeylanicum) tillhör i likhet med kassiakanelträdet och kamferträdet familjen lagerväxter. Det trivs bäst i lätta, sandiga och fuktiga jordar och är mycket vanligt på Sri Lanka och Java. Det hebreiska namnet är möjligen av utländskt ursprung, och det verkar som om kanelen importerades till det utlovade landet.

Kanelträdet blir 8–10 m högt och har grenar som breder ut sig åt sidorna. De lansettlika, vintergröna bladen, som är 20–23 cm långa och ca 5 cm breda, är gröna på ovansidan och vita på undersidan. Blommorna är små, vita eller gulaktiga och sitter i knippen. Den glatta, askfärgade ytterbarken är nästan doftlös och av ringa värde. Handelsvaran kanel framställs av den mörkare innerbarken. Dessutom utvinns aromatisk olja ur barken.

Kanel var ett av de ”utsökta välluktande ämnen” som man använde för att bereda den heliga smörjelseoljan. (2Mo 30:23) Man stänkte kanel på sängar för väldoftens skull (Ord 7:17), och kanel nämns i den bildliga beskrivningen av den älskade flickan från Shulem (HV 4:13, 14). Dessutom nämns den här kryddan bland de varor som de resande köpmännen har sålt till ”det stora Babylon”. (Upp 18:2, 11–13)