KOMMUNIKATION

I forntidens bibliska länder meddelade man tankar och upplysningar till varandra på flera olika sätt. Allmänna inrikes och utrikes nyheter förmedlades i stor utsträckning muntligen. (2Sa 3:17, 19; Job 37:20) Resande, som ofta färdades med karavaner, berättade nyheter från avlägsna platser när de gjorde uppehåll i byarna och vid härbärgena längs karavanrutten för att förse sig med mat, vatten och andra förnödenheter. På grund av Palestinas speciella läge i förhållande till Asien, Afrika och Europa var det många karavaner från fjärran orter som drog genom landet. Landets folk kunde därför lätt få upplysningar om viktiga händelser i främmande länder. Senaste nytt kunde man ofta få höra på stadens torg.

Över korta avstånd meddelade man sig antingen muntligt eller då och då med hjälp av hörbara eller synliga signaler. (Jos 8:18, 19; 1Sa 20:20–22, 35–39) Sedan Israel hade dragit ut ur Egypten, fick Mose befallning att tillverka två silvertrumpeter som skulle användas för att kommunicera. Genom att blåsa i dessa trumpeter kunde de aronitiska prästerna bland annat ge signal om att folket skulle sammankallas, att hövdingarna skulle samlas, att lägren skulle bryta upp på ordnat sätt eller att man skulle dra ut i krig mot en fiende. (4Mo 10:1–10) När Gideon blåste i ett horn, var det en signal till hans män att inleda slaget mot Midjan, som de vann en stor seger över. (Dom 7:18–22; se HORN; TRUMPET.)

Muntliga eller skriftliga budskap från myndighetspersoner blev ofta överbringade av löpare. (2Sa 18:19–32) Löpare som förde med sig brev från kung Hiskia drog i väg genom hela Israel och Juda och inbjöd folket att komma till Jerusalem för att hålla påskhögtiden. (2Kr 30:6–12) Perserkungen Ahasveros kurirer red på snabba posthästar, och på så sätt spreds snabbt den kungliga kontraorder som omintetgjorde Hamans plan att utrota judarna i perserriket. (Est 8:10–17) Flertalet härskare i forntiden använde brev och dokument för att försäkra sig om att regeringsangelägenheterna sköttes effektivt. Alltefter tid och plats skrev man på lertavlor, papyrus eller djurhudar. Arkeologer har funnit många gamla statliga dokument och affärshandlingar. Kungliga förordningar offentliggjordes av härolder. (Dan 3:4–6) Det var naturligtvis inte bara härskare utan också andra människor som använde budbärare. (Se BUDBÄRARE; HÄROLD; KURIR.)

Kommunikationen inom ett land eller över ett större område kom i stor utsträckning att vara beroende av vägnätet. Redan i ett tidigt skede fanns det bra vägar i Israel och Juda, och de hölls i mycket gott skick. Senare anlade romarna utmärkta vägar från Rom till alla delar av riket, något som underlättade både officiell kommunikation och trupprörelser. När Jesus Kristus var på jorden färdades människor i stort antal längs sådana vägar. De kristna, i synnerhet Paulus och hans missionärskamrater, använde vägarna när de begav sig till Mindre Asien och Europa för att bilda kristna församlingar och senare besöka dem igen.

Officiella meddelanden och allmänna nyheter fördes också vidare med segelfartyg som trafikerade Medelhavet och lade till i olika hamnar. Den romerska regeringen använde fartyg vid vissa tillfällen (vanligen sommartid) för att överbringa officiella budskap, men det verkar som om större delen av sådana meddelanden vidarebefordrades landvägen, eftersom det var säkrare.

Romarna utvecklade en officiell posttrafik, men den ombesörjde enbart regeringsmeddelanden. Enskilda personer fick förlita sig på vänner och bekanta som kunde befordra deras brev. När den styrande kretsen i Jerusalem hade fattat beslut i frågan om omskärelsen och man sände i väg ett brev för att meddela detta beslut, var det personliga sändebud som förmedlade det. (Apg 15:22–31) Detsamma gällde flera inspirerade brev, till exempel det som Paulus sände till de kristna i Kolossai, vilket Tykikos och Onesimos förde med sig. (Kol 4:7–9; se BREV.)

Jehova är en Gud som meddelar sig, och han har sett behovet av att meddela sig skriftligen med sitt folk. Han sörjde själv för att de tio budorden blev nerskrivna på stentavlor (2Mo 31:18), och genom inspiration lät han ett antal trogna hebréer (från och med Mose 1513 f.v.t.) skriva ner det han ville meddela sina tjänare.