DUMA

[Dụma]

1. Den sjätte i uppräkningen av Ismaels 12 söner. Duma blev svåger till sin halvkusin Esau, när denne gifte sig med Dumas syster Mahalat. Duma blev också hövding och överhuvud för en klan, eller nation, i uppfyllelse av Jehovas löfte till Abraham. (1Mo 17:20; 25:14–16; 28:9; 1Kr 1:30)

Ismaeliten Duma fick tydligen ge namn åt ett område i norra Arabien ungefär halvvägs mellan det utlovade landet och södra Babylonien. Namnet lever kvar i namnet på en oas, Dumat al-Ghandal (numera känd som al-Jawf). Den assyriske kungen Sanherib nämner en plats med namnet Adummatu som ”låg i öknen”, och Esarhaddon talar om ett Adumu som hans far Sanherib intog.

2. En stad i förteckningen över de städer som gavs åt Judas stam sedan Josua intagit landet. (Jos 15:52) Den låg i bergstrakten och identifieras med Khirbat Domeh ad-Dayr (Duma), omkring 15 km sydväst om Hebron.

3. I Jesaja 21:11 uttalas en proklamation mot ”Duma”. Men direkt därefter nämns ”Seir”, vilket kan tyda på att budskapet är riktat till Edom. (1Mo 32:3) Den grekiska Septuaginta har ”Idumeen” (edoméernas land) i stället för ”Duma” i Jesaja 21:11.