ELON

[Ẹlon] Betyder troligen ”stort träd”.

1. En hettit vars dotter blev ”orsak till en bitter ande” hos Isak och Rebecka, när deras son Esau gifte sig med henne. (1Mo 26:34, 35; 27:46; 28:8; 36:2)

2. Den andre av Sebulons tre söner. Han var med då hans farfar Jakobs hushåll begav sig till Egypten. Han var också överhuvud för eloniternas släkt. (1Mo 46:14; 4Mo 26:26)

3. En domare i Israel av Sebulons stam. Efter att ha varit domare i tio år dog han och blev begravd i Ajalon i Sebulons land. (Dom 12:11, 12)

4. En stad i Dans stamområde nämnd mellan Jitla och Timnah. (Jos 19:42, 43) Man har inte kunnat fastslå exakt var den låg.