EMÉER

Betyder ”förskräckliga (skräckinjagande) skapelser”.

Eméerna var en stam eller ett folk som höll till i området öster om Döda havet. De beskrivs som ett stort och talrikt folk, och det sägs att de var högväxta ”som anakiterna”. (5Mo 2:10) Jämförelsen med anakiterna tyder på att eméerna var stora som jättar och att de var vildsinta, för Mose sade till Israel: ”Du har hört sägas: ’Vem kan hålla stånd mot Anaks söner?’” (5Mo 9:2) Eméernas härstamning kan inte fastslås med bestämdhet, men några menar att de var en gren av rafaéerna.

På Abrahams tid besegrade den elamitiske kungen Kedorlaomer eméerna i Save-Kirjatajim. (1Mo 14:5) Eméerna bodde tydligen kvar i sitt land öster om Döda havet någon tid efter detta, för Bibeln säger att de slutligen blev bortdrivna av moabiterna. Moabiterna använde också benämningen eméer om rafaéerna. (5Mo 2:11)