ETAM

[Ẹtam] Betyder ”rovfåglars plats”.

1. En simeonitisk bosättning i Judas område. (1Kr 4:24, 32) Läget är okänt, men en del förbinder platsen med Tall Aytum (Tel Aitun), som ligger centralt i Judas område 44 km väster om En-Gedi och lika långt sydväst om Jerusalem.

2. Den branta klippan Etam, där Simson bodde när han hade bränt filistéernas åkrar. Tre tusen man från Juda förde honom från denna klippa och tillbaka till filistéerna, sedan han hade låtit dem binda honom. (Dom 15:8–13) Det går inte att med bestämdhet identifiera den branta klippan Etam, men det kan inte uteslutas att det finns ett samband mellan den och staden Etam (nr 3). Endast 4 km östsydöst om den plats där man menar att Simsons hemstad, Sora, låg (Dom 13:2) finns emellertid den fristående klippan Araq Ismain, och från en högt belägen grotta i den har man en vidsträckt utsikt över Shefela, som ligger nedanför. Det är möjligt att detta är den branta klippan Etam, vilket i så fall skulle stämma väl överens med betydelsen av namnet.

3. En stad i Juda. Den låg troligen där Khirbat al-Khokh ligger i dag, på en höjd 2,5 km sydväst om Betlehem. Det verkar som om Etam och Betlehem grundades av nära släktingar. (1Kr 4:3, 4; se ATROT-BET-JOAB.) Enligt Josephus tog kung Salomo ofta en morgontur i sin vagn och åkte de 13 kilometerna från Jerusalem till Etam, där det fanns trädgårdar och vattendrag. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], VIII, 186 [vii, 3]) Etam återuppbyggdes och befästes av Salomos efterträdare, Rehabeam. (2Kr 11:5, 6) Enligt Talmud gick det en akvedukt från en källa väster om Etam till Jerusalem. (Den babyloniska Talmud, Joma 31a; den palestinska [jerusalemiska] Talmud, Joma 41a)