ETAN

[Ẹtan] Betyder ”bestående”, ”uthållig”, ”ständigt rinnande”.

1. En av fyra män som var visa, men inte lika visa som Salomo. (1Ku 4:31) Det kan ha varit denne Etan som skrev Psalm 89, för enligt överskriften är den skriven av esrahiten Etan. I Första Krönikeboken 2:6 omnämns både Etan, Heman, Kalkol och Dara som söner till Sera av Judas stam, och dessa kan vara identiska med de män som omnämns i Första Kungaboken. Etan omnämns som far till Asarja. (1Kr 2:8; se ESRAHIT.)

2. Far till Adaja och son till Simma, en levit av Gersoms släkt. (1Kr 6:41–43)

3. Son till Kisi (1Kr 6:44) eller Kusaja (1Kr 15:17); en levit av Meraris släkt. Etan var sångare och ackompanjerade sången med cymbaler. (1Kr 15:19) Eftersom Etan ofta omnämns i förbindelse med Heman, har man dragit slutsatsen att Etan är den Jedutun som David utsåg till att tjäna inför tältboningen i Gibeon och att namnet ändrades från Etan till Jedutun efter denna utnämning. (Jfr 1Kr 15:17, 19 med 1Kr 16:39–41 och 25:1; se JEDUTUN nr 1.)