GAMALIEL

[Gamạliel] Betyder möjligen ”lön (belöning, behandling efter förtjänst) från Gud”.

1. Son till Pedasur av Manasses stam; hövding för stammen. (4Mo 1:10, 16) Gamaliel var en av de 12 hövdingar som Jehova utvalde till att hjälpa Mose och Aron med att räkna alla de israeliter från tjugo års ålder och uppåt som skulle ingå i hären. (4Mo 1:1–4, 10) Han var anförare för sin stams här, som var en av de tre härar som ingick i Efraims lägeravdelning. (4Mo 2:18, 20; 10:23) När tältboningen hade satts upp frambar hövdingarna sina offergåvor, som enligt Jehovas befallning skulle användas till utförandet av tjänsten vid mötestältet. Gamaliel frambar också en offergåva på åttonde dagen vid invigningen av altaret. (4Mo 7:1–5, 10, 11, 54–59)

2. En medlem av Sanhedrin, en farisé och laglärare; vid hans fötter hade aposteln Paulus blivit ”undervisad enligt den fäderneärvda lagens stränghet”. (Apg 5:34; 22:3) Denne Gamaliel tros allmänt vara identisk med Gamaliel den äldre, en högt aktad farisé som var den förste som tilldelades titeln ”rabban”, en hederstitel som var ännu högre än titeln ”rabbi”. I Mishna står det om honom: ”Efter rabban Gamaliel den äldres död finns det inte längre någon vördnad för Lagen, och samtidigt dog renhet och återhållsamhet.” (Sotah 9:15, efter H. Danbys övers. till engelska) Gamaliel var tydligen inte fanatisk utan tolerant, något som avspeglar sig i det råd han gav när Petrus och de andra apostlarna hade förts inför Sanhedrin. Han anförde några historiska exempel för att belysa det förnuftiga i att inte hindra apostlarnas arbete, och sedan sade han: ”Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas (därför att om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem); annars kanske det visar sig att ni i själva verket strider mot Gud.” (Apg 5:34–39)