HYCKLARE
En person som uppträder på ett falskt sätt; en person vars handlingar inte stämmer överens med hans ord.
Det grekiska ord som har återgetts med ”hycklare” (hypokritẹ̄s) betyder ”en som svarar”, och det kan också avse en skådespelare. De grekiska och romerska skådespelarna bar stora masker med anordningar som förstärkte rösten. Det grekiska ordet hypokritẹ̄s kom därför att användas om en som utgav sig för att vara någon annan, en som förställde sig. Ordet förekommer i den grekiska Septuaginta i Job 34:30; 36:13. Hycklare är ”otrogna” (jfr Lu 12:46 med Mt 24:51), och ”hyckleri” (hypọkrisis) jämställs i Bibeln med ”ondska” och ”list”. (Jfr Mt 22:18; Mk 12:15; Lu 20:23; se också Gal 2:13.)
Jesus Kristus framhöll att de som ville skylta med att de gav barmhärtighetsgåvor var hycklare. Detsamma gällde dem som bad och fastade för att bli sedda av människor och dem som småaktigt anmärkte på ett fel så litet som en flisa hos sin broder men som inte gjorde något åt sina egna bjälkliknande fel. Vidare kallade han dem för hycklare som hävdade att de tjänade Gud men som inte förstod innebörden i den tid de levde i och de händelser som inträffade omkring dem, medan de däremot snabbt kunde dra slutsatser om hur vädret skulle bli beroende på jordens och himlens utseende. (Mt 6:2, 5, 16; 7:1–5; Lu 6:42; 12:54–56)
Guds Son stämplade de religiösa ledarna i Israel som hycklare och angav också orsaken till att han gjorde det. De ärade Gud med sina läppar men gjorde Guds ord ogiltigt på grund av sina traditioner. (Mt 15:1, 6–9; Mk 7:6, 7) Deras handlingar stämde inte överens med deras ord. (Mt 23:1–3) De skriftlärda och fariséerna avvisade uppsåtligt erbjudandet om att få komma in i himlarnas kungarike, och de ökade sin synd genom att också försöka hindra andra från att komma in. De skydde inga medel för att värva proselyter, bara för att göra dessa till föremål för Gehenna i dubbelt så hög grad som de själva. De var noga med att följa lagen i små ting men försummade det som var viktigare – rättvisan, barmhärtigheten och troheten. De var hycklare och hade därför bara ett yttre sken av renhet; inuti var de fulla av omåttlighet. Likt vitkalkade gravar som såg vackra ut utanpå såg de rättfärdiga ut för människor, men inuti var de ”fulla av hyckleri och laglöshet”. De byggde upp profeternas gravar och smyckade de rättfärdigas minnesgravar och hävdade att de inte hade utgjutit dessa människors blod. Men deras handlingssätt visade att de liknade sina mordiska förfäder. (Mt 23:13–36) Fariséernas och sadducéernas lära var i verkligheten hyckleri. (Mt 16:6, 12; Lu 12:1; se också Lu 13:11–17.)
Ett slående exempel på hyckleri är det fall då fariséernas lärjungar och anhängarna till Herodes parti kom till Jesus och frågade om man skulle betala skatt eller inte. Först smickrade de honom och sade: ”Lärare, vi vet att du är sannfärdig och lär Guds väg i sanning.” Därefter ställde de frågan: ”Har man lov att betala huvudskatt till kejsaren, eller har man det inte?” Jesus kallade dem träffande för hycklare, för de ville egentligen inte ha svar på frågan, utan ställde den bara för att snärja honom genom hans ord. (Mt 22:15–22; Lu 20:19–26; BILD, bd 2, sid. 544)
En hycklande livsstil kan inte döljas i det långa loppet. (Lu 12:1–3) Gud anser inte hycklare värdiga evigt liv. (Mt 24:48–51) Därför måste de kristnas kärlek och tro vara fri från hyckleri. (Rom 12:9; 2Kor 6:4, 6; 1Ti 1:5) Visheten från ovan är fri från hyckleri. (Jak 3:17)