JABES

[Jạbes]

1. Från en rot som betyder ”smärta”. En avkomling av Juda. Hans mor gav honom detta namn på grund av den smärta hon kände när hon födde honom. Jabes åtnjöt större anseende än sina bröder och fick som svar på sin bön Jehovas välsignelse och beskydd. (1Kr 4:1, 9, 10)

2. Tydligtvis en stad i Juda, kanske grundad av nr 1. I Jabes bodde tre släkter av skrivare. (1Kr 2:55) Det exakta läget är i dag okänt.