JARMUT

[Jạrmut] Från en rot som betyder ”vara hög (upphöjd)”.

1. En av de fem amoreiska städer vars invånare deltog i ett fälttåg för att straffa gibeoniterna. Stadens kung, Piram, och hans allierade blev besegrade av Josua. Staden, som låg i Shefela, gavs sedan åt Judas stam. (Jos 10:3–5, 23–25; 12:7, 11; 15:20, 33, 35) Efter landsflykten i Babylon bosatte sig några av Judas stam återigen i Jarmut. (Neh 11:25, 29) Staden tycks ha legat där Khirbat Yarmuk (Tel Yarmut) nu ligger, på en kulle 26 km västsydväst om Jerusalem. Därifrån har man utsikt över kustslätterna ända till Gaza vid Medelhavet.

2. En stad i Isaskars område som tilldelades gersoniterna. (Jos 21:27–29) Man menar att den är identisk med Ramot (1Kr 6:73) och Remet. (Jos 19:21; se RAMOT nr 1.)