JERIA

[Jerịa] Betyder ”må Jehova se”, ”Jehova har sett”.

Son till eller avkomling av Kehats son Hebron. (1Kr 23:12, 19) Jeria eller hans fädernehus nämns i samband med att David organiserade leviternas tjänst (1Kr 24:23, 30, 31), och i samband med att han eller hans fädernehus sätts över området öster om Jordan omtalas han som överhuvud för hebroniterna. Vid detta tillfälle stavas hans namn Jerija. (1Kr 26:31, 32)