JUDAS VILDMARK

Det i stort sett obebodda, ofruktbara området i östra delen av de judeiska bergen. (Dom 1:16) Detta vildmarksområde, som är mellan 16 och 24 km brett, börjar strax öster om Olivberget och sträcker sig ca 80 km längs Döda havets västra strand. Det består huvudsakligen av kala, rundade berg av mjuk kalksten, genomskurna av regnflodsdalar och raviner. (BILD, bd 1, sid. 335, 747) Ner mot Döda havet bildas djupa klyftor, och längs stranden står taggiga klippor som en mur. Eftersom terrängen faller 1 200 m på bara 24 km, ligger området i lä för de fuktiga vindarna från väster och är mycket regnfattigt. Samtidigt är det utsatt för torra vindar från öster. Men när det väl regnar forsar vattnet nerför de vanligtvis uttorkade regnflodsdalarna, och under de få veckor som regntiden varar växer det upp en sparsam vegetation.

David beskrev Judas vildmark som ”ett torrt och utmattat land, där det inte finns vatten”. (Ps 63:0, 1) Det finns inga källor i de inre delarna av vildmarken, och det finns inte heller några floder eller bäckar. I skarp kontrast till detta sägs det att den flod som rinner ut från templet i Hesekiels syn flyter fram genom denna vildmark och att det växer en stor mängd träd längs flodens strand. (Hes 47:1–10)

På den årliga försoningsdagen var det med all säkerhet Judas vildmark som bocken ”för Asasel” sändes ut i, sedan den hade förts dit från templet i Jerusalem. (3Mo 16:21, 22) Under det första århundradet v.t. inledde Johannes döparen sin tjänst i den del av Judas vildmark som låg norr om Döda havet. (Mt 3:1–6) Uppenbarligen var det även i denna vildmark som Kristus Jesus blev frestad av Djävulen. (Mt 4:1)