DOMARBOKEN
Denna bok i Bibeln omfattar huvudsakligen de omkring 330 åren mellan Israels erövring av Kanaan och början av kungatiden. Israeliterna hade blivit varnade för att om de inte lydde Guds befallning att driva bort landets invånare, skulle de så småningom lägga sig till med deras fördärvade religiösa sedvänjor. Detta skulle leda till att israeliterna ådrog sig Jehovas misshag och att han överlämnade dem åt deras fiender. (2Mo 23:32, 33; 34:11–17; 4Mo 33:55; 5Mo 7:2–5) Den historiska redogörelsen i Domarboken visar hur de varnande orden blev en verklighet. Men boken behandlar inte i detalj israeliternas trolöshet och det förtryck från andra nationer som blev följden. I stället handlar den främst om domarnas bedrifter och om hur Jehova på ett enastående sätt befriade folket genom dem. Boken framhåller således Jehovas förmåga att rädda och hans tålamod, barmhärtighet, rättvisa och oförtjänta omtanke. Domarna själva framstår som goda föredömen när det gäller att visa tro. (Heb 11:32–34, 39, 40)
Disposition. Domarboken är förbunden med den föregående boken i Bibeln genom inledningsorden: ”Och det skedde efter Josuas död.” Men några av händelserna i boken ägde uppenbarligen rum före Josuas död. Ett exempel är det som nämns i Domarboken 2:6: ”När Josua sände i väg folket, då begav sig Israels söner var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning.” Det verkar därför som om Domarboken 1:1–3:6 är en inledning i vilken skribenten berättar om händelser som inträffade före och efter Josuas död. Syftet med inledningen kan ha varit att ge den historiska bakgrunden till skildringen som sedan följer. Avsnittet från kapitel 3, vers 7, till och med kapitel 16 är i stort sett skrivet i kronologisk ordning och handlar om de 12 domarna (Debora ej medräknad), från Otniel till och med Simson. Den sista delen av boken kan kallas ett tillägg och handlar tydligtvis om en period långt före Simsons tid som domare. Daniternas erövring av Lajis kan mycket väl ha ägt rum före Josuas död. (Jfr Jos 19:47; Dom 18:27–29.) Sexualbrottet i Gibea och de efterföljande händelserna, som ledde till att Benjamins stam nästan utplånades, inträffade troligen inom några få år efter Josuas död. (Dom 19:1–21:25; Jos 24:31) Detta skulle ha gett benjaminiterna tillräckligt med tid för att öka i antal från 600 man (Dom 20:47) till närmare 60 000 krigare under Davids regering (1Kr 7:6–12).
När boken skrevs och av vem. Med hjälp av bokens innehåll kan man fastställa när den skrevs. Skildringen sammanställdes när Israel styrdes av en kung, för annars skulle skribenten inte ha hänvisat till tidigare händelser med orden: ”I de dagarna fanns det ingen kung i Israel.” (Dom 17:6; 18:1; 19:1; 21:25) Det skedde dock under en tid då jebuséerna fortfarande bodde i Jerusalem. (Dom 1:21) Eftersom David erövrade ”fästet Sion” (en del av Jerusalem) från jebuséerna 1070 f.v.t. och gjorde det till sin huvudstad (2Sa 5:6–9), måste Domarboken ha skrivits före det årtalet, förmodligen under Sauls regering. På den tiden var Samuel den främste förkämpen för den sanna tillbedjan, och det är logiskt att anta att han, som var Jehovas profet, skrev den här boken.
Äkthet. Det råder inget tvivel om att Domarboken med rätta har en plats i Bibelns kanon. Skildringen är rättfram och ärlig, och den döljer inte Israels allvarliga synder. Genom hela boken är det Jehova Gud, inte de jordiska domarna, som äras och lovprisas som Israels verklige befriare. Den visar att det var Guds ande som gav domarna kraft (Dom 3:9, 10; 6:34; 11:29; 13:24, 25; 14:6, 19; 15:14, 18; 16:20, 28–30) och att de i sin tur erkände Jehova som den egentlige domaren (11:27) och kungen (8:23). Andra inspirerade böcker i Bibeln hänvisar till händelser som är omtalade i Domarboken. (1Sa 12:9–11; 2Sa 11:21; Ps 83:9–12; Jes 9:4; 10:26; Heb 11:32–34)
[Ruta på sidan 458]
HUVUDPUNKTER I DOMARBOKEN
En spännande berättelse om hur Jehova använde domare för att gång på gång befria israeliterna när de övergav sina avgudiska handlingar och uppriktigt sökte hans hjälp
Troligen skriven av Samuel; omfattar de omkring 330 åren mellan erövringen av Kanaan och början av kungatiden
Bakgrunden till förhållandena under domartiden (1:1–3:6)
Efter Josuas död driver Israels stammar inte bort de kanaanéer som fortfarande bor i landet
I stället ingår de äktenskap med dessa hedningar och snärjs av deras avgudadyrkan
Jehova överlämnar dem åt deras fiender, men vid olika tillfällen reser han upp domare för att befria dem
Israeliterna befrias från förtryck när de överger falsk tillbedjan och ropar till Jehova om hjälp (3:7–16:31)
Genom Otniel befrias israeliterna efter att i åtta år ha varit underkuvade av Kusan-Risatajim, Mesopotamiens kung
Eglon, Moabs kung, förtrycker israeliterna i 18 år, men hans herravälde upphör när han dödas av Ehud, som sedan samlar en israelitisk här och kuvar moabiterna
Samgar slår själv ner 600 filistéer och räddar på så sätt Israel
Uppmuntrad av profetissan Debora besegrar Barak Jabin, och därmed slutar Jabins 20 år långa förtryck av Israel; Jabins härförare, Sisera, dödas av Jael, keniten Hebers hustru; Debora och Barak firar segern med en sång
Gideon får i uppdrag att befria israeliterna från midjaniterna, som har trakasserat dem i sju år; Jehova minskar Gideons här till bara 300 man och låter dem sedan segra; Gideon tackar nej när han blir tillfrågad om att bli kung
Tola dömer Israel i 23 år, och Jair dömer i 22 år
Israeliterna förtrycks av ammoniterna; Jehova befriar dem genom Jefta, som därefter infriar sitt löfte och överlämnar sitt enda barn, en dotter, åt tjänst för Jehova
Ibsan, Elon och Abdon dömer Israel i sammanlagt 25 år
Jehova ger Simson oerhörd styrka och använder honom till att befria Israel från det 40 år långa filisteiska herraväldet; Simsons trolovning med en filisteisk kvinna från Timnah ger honom anledning att gå till handling; efter att ha blivit förrådd av Delila dödar han till sist fler filistéer vid sin död än han har gjort under hela sitt liv
Andra beklagliga händelser under domartiden (17:1–21:25)
I sitt hem i Efraim placerar Mika en avgudabild och lejer en ung levit till att vara präst
Daniter kommer till Mikas hus och stjäl senare hans avgudabilder; de tar även med sig leviten för att han skall tjäna som präst åt dem
Män i den benjaminitiska staden Gibea begår ett sexualbrott mot en bihustru till en levit; eftersom de skyldiga inte utlämnas så att de kan bli straffade, startar de andra stammarna krig mot Benjamin; stammen blir nästan utplånad