EN

1. (hebr.: berọ̄sh) Det hebreiska namnet på detta träd har översatts på olika sätt, bland annat med ”cypress” och ”gran”, men några lexikografer rekommenderar på goda grunder ”en”. (Se Lexicon in Veteris Testamenti Libros, L. Koehler och W. Baumgartner, Leiden 1958, sid. 148; The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 2, sid. 293.) Eftersom kung Salomo importerade detta träd från Libanon (1Ku 5:8–10; 9:11; 2Kr 2:8), kan det möjligen röra sig om Juniperus excelsa, ett upp till 20 m högt, kraftigt vintergrönt träd med utbredda grenar, små fjällika barr och små mörka och klotrunda bärkottar. Trädet är mycket väldoftande, och veden är högt värderad för sin hållbarhet.

Enträdet förknippas ofta med Libanon, där det tillsammans med andra träd omtalas som ”Libanons härlighet”, och Juniperus excelsa växer i detta område. (2Ku 19:23; Jes 14:8; 37:24; 60:13) Psalmisten omtalade enträden som storkens ”hus”, dvs. där den bygger sitt bo. (Ps 104:17) Stora mängder enträ användes i templet som Salomo lät bygga. (2Kr 3:5) Dörrarna till huvudingången var gjorda av enträ (1Ku 6:34), och golvet var täckt med det. (1Ku 6:15) På andra ställen nämns det att det användes till sparrar (HV 1:17), skeppsplankor (Hes 27:5), spjutskaft (Nah 2:3) och musikinstrument (2Sa 6:5). Eftersom det är ett frodigt träd, används det i profetiorna om återställelse för att beskriva den skönhet och fruktbarhet som skulle känneteckna Guds folks land. (Jes 41:19; 55:13; 60:13)

2. (hebr.: ‛arō‛ẹr el. ‛ar‛ạr) Med stöd av det arabiska ordet ‛ar‛ar kan man dra slutsatsen att det rör sig om Juniperus phoenicea, ett buskliknande träd som växer i Sinaiområdet och även i öknen i Edom. Det hebreiska rotord som trädets namn är avlett av innehåller tanken på att något är naket eller utblottat (jfr Ps 102:17), och denna lilla en utgör en ganska beklämmande anblick där den växer i steniga öknar och bland klippor. Den används som en passande symbol i Jeremias bok, där den vars hjärta vänder sig bort från Jehova liknas vid ”ett ensamt träd [‛ar‛ạr] på ökenslätten” och där moabiterna uppmanas att ta till flykten och bli ”som ett enträd [ka‛arō‛ẹr] i vildmarken”. (Jer 17:5, 6; 48:1, 6 [se emellertid noten])