TYGELLÖSHET

Ett uppförande som vittnar om en fräck och respektlös inställning eller rentav förakt för lag och myndighet. Det hebreiska ordet zimmạh är återgivet med ”tygellöshet” och ”sedeslöshet”. (3Mo 18:17; 19:29) Det grekiska ordet asẹlgeia (tygellöshet) kan också återges med ”skamlöshet”, ”liderlighet”, ”lösaktighet”, ”utsvävningar”. (Gal 5:19, not; 2Pe 2:7) Inget av orden är begränsat till att gälla sexuell omoral. Enligt Bibeln räknas sådant som gruppvåldtäkt (Dom 19:25; 20:6), prostitution (Jer 13:27; Hes 23:44) och blodsutgjutelse (Ps 26:9, 10; Hes 22:9; Hos 6:9) till tygellöshet. Den som manar till tygellösa handlingar betraktas som ”principlös”, och den som tycker det är ”som en lek” att bedriva tygellöshet betraktas som enfaldig, moraliskt fördärvad. (Jes 32:7; Ord 10:23)

Utgår ur hjärtat. Jesus framhåller att tygellösa gärningar visar hur en människa är i sitt inre. Han säger: ”Inifrån, ur människors hjärta, utgår ... skadliga överväganden: otukt, ... äktenskapsbrott, ... tygellöshet. ... Allt detta onda går ut inifrån, och det befläckar en människa.” (Mk 7:20–23) Tygellöshet är en av ”köttets gärningar”, ett av de köttsliga begär som ”för krig mot själen”. Guds ord säger: ”De som ägnar sig åt sådant skall inte ärva Guds kungarike.” (Gal 5:19, 21; 1Pe 2:11)

Till de kristna, som älskar sanningens ljus, sägs det: ”Låt oss vandra anständigt som om dagen, inte i vilt festande och dryckesorgier, inte i olovligt könsumgänge och tygellöshet.” (Rom 13:13; Joh 3:19–21) Aposteln Petrus säger: ”Det är nämligen nog att ni under den tid som förgått [dvs. innan de började tjäna Gud] har utfört nationernas vilja, då ni vandrade i tygellösa gärningar.” (1Pe 4:3) Aposteln Paulus ger de kristna en liknande förmaning och säger att de världsliga nationerna, som de tidigare var en del av, är ”i mörker vad sinnet angår och utestängda från det liv som hör Gud till. ... Eftersom de har förlorat all moralisk känsla, har de hängett sig åt tygellöshet för att i girighet bedriva allt slags orenhet.” (Ef 4:17–19)

Somliga som påstår sig tjäna Gud och Kristus vänder sig emellertid bort från ljusets väg och visar att de har en fräck och trotsig inställning till Guds lag och myndighet. Paulus sörjde över dem i församlingen i Korinth som inte hade ”ändrat sinne i fråga om den orenhet och otukt och tygellöshet” som de hade ägnat sig åt, trots att de hade blivit förmanade att göra det. (2Kor 12:21) Petrus varnade de första kristna och sade att det skulle komma falska lärare från deras egna led, och många skulle följa dem i deras tygellösa handlingar och dra skam över sanningens väg. (2Pe 2:1, 2) Det som Jesus sade till församlingarna i Pergamon och Thyatira och som aposteln Johannes skrev ner omkring år 96 visar att Petrus profetia i viss mån hade gått i uppfyllelse på den tiden. (Upp 2:12, 14, 18, 20) Både Petrus och Judas talar om den dom som skall komma över dem som ägnar sig åt tygellösa gärningar. (2Pe 2:17–22; Jud 7)

Somliga som uppför sig tygellöst och försöker locka och förleda andra i den kristna församlingen att uppföra sig likadant menar att Guds oförtjänta omtanke är stor och att han kommer att överse med deras synder, eftersom han tar hänsyn till deras ofullkomligheter och köttsliga svagheter. Men Jesu halvbror Judas säger att de som resonerar så är ”ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och förnekar vår ende Ägare och Herre, Jesus Kristus”. (Jud 4) Att de bekänner sig vara kristna är meningslöst; deras tjänst är inte godtagbar för Gud. Det är som den israelitiske vise mannen sade: ”De ondskefullas slaktoffer är avskyvärt; hur mycket mer då när det frambärs med tygellöshet!” (Ord 21:27)

Tygellöshet betraktades på samma sätt under den mosaiska lagen. Gud har inte ändrat sin inställning till detta. Det fanns lagar som förbjöd tygellöshet, och straffet var döden. (3Mo 18:17; 20:14) David bönföll Gud om att inte rycka bort hans liv med ”män som bär på blodskuld, som har tygellöshet i sina händer”. (Ps 26:9, 10)

Genom profeterna Jeremia och Hesekiel varnade Jehova israeliterna och sade att han skulle döma dem för det tygellösa uppförande som de gjorde sig skyldiga till både i bokstavligt och i andligt avseende. (Jer 13:26, 27; Hes 16:27, 43, 58; 22:9; 23:21–49; 24:13)