LUD, LUDIM

[Lụdim]

1. Son till Sem. (1Mo 10:22; 1Kr 1:17) Josephus (och andra) identifierar Luds avkomlingar med lydierna i sydvästra Mindre Asien. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], I, 143, 144 [vi, 4]) I assyriska inskrifter från 600-talet f.v.t. omtalas lydierna som Luddu.

2. En avkomling av Ham genom Misrajim. (1Mo 10:6, 13; 1Kr 1:8, 11) De som härstammade från denne hamitiske Lud är tydligen identiska med ”Ludim”, som var kända som skickliga bågskyttar och som tillsammans med Put och Kush (som också var hamiter) stred i de egyptiska militärstyrkorna. (Jer 46:8, 9; jfr Hes 30:4, 5.) När det i Jesaja 66:19 talas om Lud som spänner bågen tycks det vara den hamitiske Lud snarare än den semitiske som avses och som räknas upp bland nationer som låg långt bort från Israel. De män från Lud som stred för Tyros är svårare att identifiera (Hes 27:3, 10), men eftersom de förbinds med Put kan det även här röra sig om de hamitiska Ludim.

De bibelställen som det hänvisas till här ovan tyder på att de hamitiska Ludim fanns i Nordafrika, men det går inte att närmare precisera var de bodde. En del forskare menar att de fanns i närheten av Libyen, men den teorin grundar sig på en godtycklig ändring av namnets stavning från Lud till Lub.