MAHRAJ

[Mạhraj] Från en rot som betyder ”skynda (sig)”.

En netofatit; en av de väldiga krigarna i Davids militärstyrkor. (2Sa 23:8, 28; 1Kr 11:26, 30) Han var en avkomling av Sera och blev senare satt över den avdelning på 24 000 man som utförde tjänst åt kungen i den tionde månaden. (1Kr 27:1, 13)