MANAHAT

[Mạnahat] Från en rot som betyder ”vila”, ”slå sig ner”.

1. En avkomling av Seir genom Sobal. (1Mo 36:20, 23; 1Kr 1:38, 40)

2. En plats dit vissa av ”Ehuds söner”, som bodde i Geba, fördes i landsflykt. Det sägs inget om när detta hände. (1Kr 8:6) Man har försökt identifiera den här platsen med al-Malha (Manahat), ca 6 km västsydväst om tempelberget i Jerusalem.