MENAHEM

[Mẹnahem] Betyder ”en som tröstar”.

Son till Gadi; kung i Israel i tio år från omkring 790 f.v.t. När Menahem fick höra att Sallum hade dödat kung Sakarja, drog han upp från Tirsa till Samaria och slog ihjäl mördaren, varefter han själv tog över herradömet. Det var troligtvis i början av sin regeringstid som han slog Tifsa ”och allt som var där inne och dess område ut från Tirsa, eftersom staden inte hade öppnat sina portar”. Staden var tydligtvis ovillig att öppna sina portar för honom. (LXX, Sy, Vg) Befolkningen fick en grym behandling: ”Alla dess havande kvinnor skar han upp.” (2Ku 15:10, 13–17; jfr noten till v. 16.)

Menahem gjorde det som var ont i Jehovas ögon. Han främjade kalvdyrkan och vände sig inte bort från de synder som Jerobeam, tiostammarsrikets förste kung, hade gjort sig skyldig till. Under hans regering invaderades Israel av kung Pul (Tiglat-Pileser III), och Menahem tvingades betala den assyriske monarken ”1 000 talenter silver” (57 miljoner kr). Dessa pengar skaffade han genom att ålägga var och en av Israels förmögna män att betala 50 siklar silver. Eftersom en talent silver motsvarade ca 3 000 siklar, måste silvret ha kommit från omkring 60 000 personer. Menahem gav silvret till den assyriske kungen ”för att dennes hand skulle vara med honom för att stärka kungadömet i hans egen hand”. När Pul fick dessa pengar lämnade han landet. (2Ku 15:19, 20)

Menahem nämns i en av Tiglat-Pileser III:s inskrifter under namnet ”Menahem av Samaria”. (Me-ni-hi-im-me ^alSa-me-ri-na-a-a) Han nämns tillsammans med den arameiske kungen Reson (Ra-hi-a-nu) och Tyros kung, Hiram (Hi-ru-um-mu) (som inte skall förväxlas med Hiram på Davids tid), i en lista över kungar som den assyriske monarken påstår sig ha mottagit tribut av. (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 282, 283) Menahem dog omkring 781 f.v.t., och hans son Pekahja efterträdde honom på Israels tron. (2Ku 15:22)