MERARITER

Betyder i hebr. ”från (tillhörande) Merari”.

En av de tre huvudsläkterna i Levis stam, den som härstammade från Levis son Merari genom Mahli och Musi. (2Mo 6:16, 19; 4Mo 3:20; 26:57, 58) När den första folkräkningen av israeliterna gjordes i Sinais vildmark, uppgick antalet merariter av manligt kön från en månads ålder och uppåt till 6 200. Av dessa var 3 200 mellan 30 och 50 år, och de ”trädde in i tjänstegruppen för tjänsten vid mötestältet”. (4Mo 3:33, 34; 4:42–45) Deras hövding var vid den tiden Suriel, och de var lägrade på norra sidan av tältboningen. (4Mo 3:35) När israeliterna skulle dra vidare från en lägerplats till en annan var det Judas lägeravdelning bestående av tre stammar som bröt upp först. Efter dem följde gersoniterna och merariterna, ”som bar tältboningen”, därefter följde de tre stammar som utgjorde Rubens lägeravdelning och därefter kehatiterna. (4Mo 10:14–21) Merariterna hade ansvaret för tältboningens väggramar, tvärstänger, stolpar, socklar och ”alla dess redskap och all tjänst som hörde till”. Utöver detta ansvarade de för förgårdens stolpar, socklar, tältpluggar och tältlinor. (4Mo 3:36, 37) För att kunna frakta dessa tunga föremål fick de fyra vagnar och åtta nötkreatur. I vildmarken stod merariterna och gersoniterna ”under ledning av Itamar”, Arons son. (4Mo 7:6–8)

När det utlovade landet under Josuas ledning delades upp fick merariterna 12 städer. Fyra av dessa låg i Rubens område, fyra i Gads område och fyra i Sebulons område. En av dessa städer, Ramot i Gilead (i Gads område), var en ”tillflyktsstad”. (Jos 21:7, 34–40; 1Kr 6:63, 77–81)

På Davids tid fanns 220 merariter, med Asaja som föreståndare, bland de leviter som förde förbundsarken från Obed-Edoms hus till Jerusalem. (1Kr 15:1–6, 25) Sedan arken fått en ”viloplats” gav David några merariter ”i uppdrag att stå för ledningen av sången i Jehovas hus”. (1Kr 6:31, 44–47) Andra merariter fick uppgiften att vara portvaktare. (1Kr 26:1, 10, 19)

När kung Hiskia i Juda genomförde sitt reformprogram fanns det merariter bland de leviter som renade templet. (2Kr 29:12, 15) Senare, på 600-talet f.v.t., satte kung Josia merariterna Jahat och Obadja till att ha tillsyn över dem som reparerade templet. (2Kr 34:12, 13)

Det fanns också merariter bland de leviter som återvände från den babyloniska fångenskapen 537 f.v.t. (1Kr 9:14) När Esra längre fram (468 f.v.t.) begav sig från Babylon till Jerusalem fanns det merariter bland de leviter som följde med honom. (Esr 8:1, 18, 19, 31, 32)